Igår publicerade jag på sociala medier plattformen Twitter en länk till en blogg. Det var inte någon blogg som helst, det var en blogg daterad 2012 tillhörande Amir Nabizadeh, språkrör för Ung i Sverige, en politisk lobby- och proteströrelse för asylavslagsamnesti.

På bloggen uppges han med persiska årtal vara född 1372-11-11 (1994-01-31), det skulle göra honom 23 år. På bloggen länkades ett Facebook-kontot där han återigen är registrerad som född, men denna gång med västerländsk kalender, 1994-01-31. I den svenska folkbokföringen är Amir registrerad som född 1999-01-31 (18 år). Inläggets tidsstämpel är daterat till den 8 Juni 2012. Till bloggen är kopplat en äldre blogg, ett Facebook-konto och ett Google Plus-konto.

Teknisk bevisning

Blogspot-sidan i fråga hade inte råkat bli säkerhetskopierad av Archive.is, något jag såg till att göra idag före publikation så att den inte råkar ”försvinna”. Detta har försökts tas som intäkt för att sidan inte existerade förrän idag och är ett ”beställningsjobb”. Det är en kraftig missuppfattning av hur Archive.is fungerar. Självklart stämmer detta ej och motbevisas enkelt med Atom och Google+ länkarna nedan nedan.

Ola Löfgren har försökt anföra att man minsann kan ändra publiceringsdatum på Blogspot. Detta är sant. Den visuella tidsstämpeln och ”published-taggen” går att ändra på i Blogspot.com, men ej updated taggen. Detta kan man verifiera ej har skett på Atom:feeden på hans blogg. Publiceringsdatum och ändrad-datum är i linje med varandra. Ola Löfgren har backat från sitt påstående efter presentation av Atom-feedens komposition.

<published>2012-06-08T06:22:00.002+04:30</published><updated>2012-06-08T07:45:26.598+04:30</updated>

 

 

På hemsidan finns i vänsterkolunen även ett Facebook-badge kopplat till ett Facebook-konto som idag tömts på information och innehåll, men vid den tiden hemsidan publicerades hade stad, telefonummer, epost och födelsedatum som var detsamma som på bloggen (1994-01-31) – dessa ”badges” går ej att generera längre för att Facebook gick från PNG-baserade Badges till JS-baserade badge för flera år sedan. Så en efterhandskonstruktion går att utesluta. Badgen (bilden) är ligger på Facebooks egen server. Facebook-kontot i fråga har tömts på uppgifter och profilbild senast oktober 2015, mitt under flyktingkrisen. Amir Nabizadeh gjorde sitt första inlägg på sitt nuvarande Facebook-konto den 30 maj 2016.

Därutöver har han ett Google Plus-konto kopplat till bloggen från 2012 som verifierar i tidsstämplarna i bloggen från 2012. En användare kan ej mixtra med dessa tidsstämplar på Google Plus.

Till exempel denna länk från Google Plus publicerad 10 juni 2012 går till detta inlägg, daterat 10 juni 2012:

Samma bild hade publicerats den 14:e maj 2012 på plattformen Facebook, Amir är då enligt svensk folkbokföring 13 år:

 

Därutöver finns det en äldre blogg på plattformen BlogFa.com, cachad för första gången 2011 av Archive.is när Amir var 12 år enligt svensk folkbokföring, där han på väldigt bra persiska beskriver sig som en ”modir” (chef), intresserad av förvaltning och kontroll, och andra uppgifter i linje med den nyare Blogspot-sidan på en CV liknande sida på den persiska bloggplattformen, här listas han åter som född 1372-11-11 (1994-01-31). Observera att han vid denna tidpunkt uppger sig vara 17 år enligt detta födelsedatum.

 

De senaste inläggen på BlogFa, publicerades 2012-06-18, strax efter publiceringen av det första inlägget på den nya Blogspot-sidan, dessa inlägg länkar i sin tur till den tidigare nämnda Blogspot och Facebook-profilen för att dra med sina tidigare läsare:

 

Konklusion:

Vi kan helt enkelt bortom rimligt tvivel fastställa att bloggen och inläggen skapades mellan 2011-2012.

FAQ:

– So what? Vem har inte ljugit om sin ålder i sin ungdom?

Problemet är att Amir Nabizadeh förnekar att detta är hans blogg och att han haft något med den att göra via sin Advokat Emma Persson. Detta är en försvårande omständighet för Nabizadeh då han ej längre kan påstå att han medvetet angav felaktig ålder på 4 olika plattformar.

Det finns vid denna arbetshypotes två scenarion som utspelat sig, den första alternativet är att en okänd person redan 2011 identitetskapat honom (då en 12 åring enligt svensk folkbokföring) på fyra olika plattformar, utan hans vetskap, publicerat dessa privata inlägg och bilder på honom med helt korrekta uppgifter förutom födelseåret, och därefter senast oktober 2015, mitt under flyktingkrisen, tömt det länkade Facebook-kontot på uppgifter.

Det andra alternativet är att en otroligt avancerad hacker-attack, som genererat och planterat badges, inlägg och bilder i dåtid i Facebooks databas, Hackat Google Plus, skapat ett konto och planterat länkar med fejkade datumstämplar i Google Plus-databas. Planterat bilder, text och konto med fejkade datumstämplar i Blogspots databas, därefter även hackat den persiska bloggtjänsten BlogFa.com och planterat inlägg från 2011 i deras databas med helt felaktiga datumstämplar. Dessa hack är i sig teoretiskt möjliga, men sannolikheten att de sker tillsammans är obefintliga. Det är alltså ett hack som NSA på sin höjd knappt klarar av.

Annars kan man applicera Ockhams rakkniv, att kontona och texterna i fråga är Amir Nabizadehs. Observera att Amir Nabizadeh fick uppehållstillstånd vid den tidpunkt han räknades som 18 år av svensk folkbokföring, den alternativa åldern hade varit 23 år. Skillnaden ligger främst i om han var berättigad till de tjänster som erbjuds minderåriga asylsökande för en snittkostnad av 700 000 kr extra per år jämfört med en vuxen asylsökande.

– Men varför granskar du just Amir Nabizadeh? Vad är motivet?

Amir Nabizadeh är ej en privat figur, han har själv valt att bli talesperson för de senaste årens mest medialt lyckade politiska lobby- och proteströrelse, Ung i Sverige, som arrangerade sittdemonstrationen vid Medborgarplatsen. Han har flertal gånger figurerat i media med sin organisations politiska budskap att åldersfusk inte förekommer och att amnesti måste ges till alla utvisningshotade Afghaner. Han är lika gammal som mig när jag tog mitt första politiska uppdrag (alternativt lika gammal som mig när jag kom in i riksdagen). Det finns ingen rimlighet att sådan tydlig bevisning ska förbises enbart pga hans bakgrund, påstådda ålder eller uppdrag.

Nabizadeh har själv vägrat att besvara på mina frågor kring hans kontroll och ägarskap av bloggarna.

Ni får mer än gärna examinera bloggen, bilderna, länkarna, källorna och profilerna för att korroborera uppgifterna. Felaktigheter mottages tacksamt.

I Sveriges riksdag har vi en period efter riksdagens öppnande där riksdagsledamöter får lägga motioner. Denna tid kallas den allmänna motionsperioden. Redan mitt första år som riksdagsledamot såg jag vilken charader detta är. Vad som chockade mig var hur stor andel av riksdagens mankraft och tid som går åt att leka med i denna lek.

I år lades det 3414 motioner, av dessa kommer förvisso endast en bråkdel att gå igenom. Men det är inte vad som är provocerande, den absoluta majoriteten av dessa motioner kommer det inte ens yrkas på. Man bemödar inte ens få dem att gå igenom. Tvärtom har nästan samtliga partier som policy att avslå samtliga enskilda motioner – även sina egna – och särskilt om man är i regeringsställning och de riskerar bli verklighet.

De motioner som yrkas och voteras om är parti- och kommitémotionerna från oppositionen. Där partiledare eller utskottsledamöterna i olika partier lagt fram. De enskilda motionerna som tidningarna räknar ihop och sammanställer som i ”latast och flitigast i riksdagen”-listor dör en oftast en helt tyst död. Varje år får tjänstemännen i riksdagen sammanställa och behandla dessa motioner – men väl när utskottet behandlar dem så väljer partierna att bara yrka på sina parti- och kommitémotioner.

De enskilda motionerna blir det avslagsförslag på om ingen ledamot går upp i talarstolen i den efterföljande debatten och explicit yrkar på motionen i fråga så avslås de automatiskt vid en votering under ”övriga punkter”. Av de 21 000 motioner som behandlats under de 6 år jag suttit i riksdagen, om jag inte missminner mig så har detta skett två(!) gånger. En gång av misstag. Därutöver innehåller motionerna nästan aldrig skarp lagtext – det är bara s.k ”tillkännagivanden”. Det är häpnadsväckande att vår lagstiftande församling har blivit så kastrerad på lagstiftning och enbart är ett filter för regeringens propositioner.

”Sätter frågan på agendan”

Ett vanligt argument är att den enskilda motionen sätter frågan på agendan, något som helt enkelt inte är sant. Just mängden motioner som harvar igenom systemet motarbetar själva syftet med detta. Att använda en av parlamentarismens viktigaste instrument som någon slags anslagstavla är en förvånansvärd respektlös handling.

Denna respektlöshet verkar ha satt sig ordentligt, då vi idag har motioner om att introducera hunddagis på riksdagen, införa kebabpizzans dag och bevarandet av nyckelharpan. Motionsinstrumentet används just som en anslagstavla – men precis som en anslagstavla med 3500 lappar så kommer de knappast att hamna på agendan.

Många av de lagda motionerna är sk. återanvända motioner. Det är samma motion som läggs år efter år, men där ledamoten aldrig yrkar på dem eller ens försöker få dem att gå igenom. Men varje år ska dina skattepengar läggas på att hantera dem. Jag har under mina 6 år aldrig haft en enda kollega som kontaktat mig och velat lyfta just sin enskilda motion till ett bifallsyrkande, varken från mitt eget eller någon annat parti.

Kasta sten i glashus

Hörru, Hanif, har du lagt några motioner? Det är frågan ni borde ställa er just nu. Svaret är faktiskt ja, 3 st. Före valet 2014 hade jag pitchat in några skolpolitiska förslag till partiet. Många av dessa mottogs varmt men man ansåg sig inte ha tid att förankra dem. Efter valet 2014 skrev partiet ihop några partimotioner på dem men föll kort i förankringsprocessen igen.

Jag fick frågan om jag kunde överta dem och lägga dem som enskilda motioner, jag tvekade – jag ville inte bryta mot min policy att inte lägga några motioner – men övertalades till sist med argumentat att partiet ändrade sig kunde man ju alltid yrka på dem. Tjii fick jag. Klart man inte gjorde det.

Att motionernas innehåll senare blev officiell partipolitik och från och med i år är en del av vår budget har inget med att motionen lades i utskottet att göra. Det hade de blivit i alla fall, då de är väldigt bra policy. Som en av de titellösa enskilda riksdagsledamöterna som haft störst påverkan på partiets politik kan jag gott och gott rekommendera alla att inte lägga några motioner alls. Ja, det är lite kaxigt att säga så, men vi har ju faktiskt riksdagsledamöter som motionerat om att ”Avskaffa jantelagen”.

 Det är medias fel

Jag kan säga detta ostraffat, för jag kommer från Stockholm – där vi inte har en fungerande lokalpress. Vi har de stora nationella tidningarna som oftast anser sig själva att vara för viktiga för att sitta och räkna sina lokala riksdagsledamöters motioner. Men när jag pratar med kollegor som lagt 30 – 40 – 50 motioner så är svaret alltid detsamma: – Jag vill inte bli uthängd som lat av lokaltidningen. Jag lägger dem så jag inte är den som lagt minst antal motioner.

Att journalister tror att antalet inskickade motioner är på något sätt en indikation på ens effekt som riksdagsledamot är provocerande okunnigt. Det visar på en kunskapsnivå av vårt demokratiska statsskick i paritet med en mellanstadieelev. De får faktiskt ta och skärpa sig och istället lägga lite tid på att ta reda på vilken policy riksdagsledamöterna faktiskt får igenom hos sitt parti eller parlament.

Faktum att denna mediala pinnjakt är demokratihämmande – den tid som kan läggas på att utforma riktig politik läggs på att hantera och avslå halvkassa motioner utan någon form av skarp lagstiftning i dem.

Att krasha riksdagen under en minut.

Ett roligt experiment vore att visa hur ohållbar denna motionsinflation är. Det räcker med att en riksdagsledamot går upp och yrkar bifall på alla motioner från talarstolen. Det hade förlängt voteringstiden så pass mycket att riksdagsledamöter hade inte kunnat göra något annat än att avslagsvotera om dagarna. Riksdagen hade blivit förlamad med hjälp av ett fåtal ord några gånger från talarstolen.

Påminn mig att göra detta innan jag slutar med politiken. Tills dess kommer jag vägra lägga motioner.

Miljöpartiet bröt sin tystnad häromdagen med en lång kommentar blandat med lögner, felaktigheter och halmgubbar i sitt försvar av islamisten Mohamed Temsamani (mp). I detta inlägg kommer jag lägga fram skärmdumpar från Temsamani själv för att motbevisa MP:s uppenbara lögner och felaktigheter.

Miljöpartiet skriver:

”SVT skriver också att Mohamed på twitter har “uttryckt stöd för Turkiets president Recep Tayyip Erdogan” och att han skriver “positivt om islamism”. Enligt Mohamed uttrycker inte dessa tweets ett stöd för Erdogan, de utgör ett resonemang kring valresultatet i Turkiet och kritiken som följde i Sverige och svensk media.”

Nu är de inlägg som SVT fått ta del av inte de enda, Det finns fler explicita hyllningar från Temsamani (mp) till Erdogan och AKP:

 

Miljöpartiet skriver:

”Mohameds intresse för Frihets- och rättvisepartiet, Muslimska Brödraskapet och andra muslimska organisationer och rörelser runt om i världen är kopplat till hans studier. Mohamed är inte involverad eller delaktig i det politiska arbetet i de nämnda organisationerna så som Hanif Bali påstår.”

Mohamed Temsamani har kopplingar till för Islamska förbundet i Sverige, en organisation som är en del av Federation of Islamic Organisations in Europe (FIOE).  Enligt terrorismforskaren Magnus Norell är FIOE en del av Muslimska brödraskapets nätverk i Europa. Enligt Mohammed Mahdi Akef, ledare för Muslimska brödraskapet fram till 2010, är medlemskap i FIOE liktydigt med att vara del av Muslimska brödraskapets globala nätverk.

Att som Miljöpartiet framställa hans engangemang i Muslimska brödraskapet som enbart akademiskt är häpnadsväckande. Mohamed Temsamani (mp) hade fram tills nyligen en öppen Facebook-profil, men efter granskningen av Mehmet Kaplan (mp) så har han stängt profilen, som tur har jag skärmdumparna.

Skärmdumparna

Han har inte ett generellt intresse för muslimska organisationer, en enkel överblick visar att hans engangemang sträcker sig till Muslimska brödraskapet och dess anhang:

Hassan al-Banna är Muslimska Brödraskapets grundare, en av den moderna islamismens främsta ideologer och organisatörer. Hans islamism går inte att ifrågasätta:

”It is the nature of Islam to dominate, not to be dominated, to impose its law on all nations and to extend its power to the entire planet.” – Hassan al-Banna

 

Temsamani (mp) gillar även Yvonne Ridley, den ökända antisemiten som Mehmet Kaplan (mp) bjöd in till riksdagen och fick pudla för. Hon har enligt Expo både haft samröre med antisemiter och framför antisemitiska åsikter på sin egen hemsida.

Al Qaradawi är Muslimska brödraskapets främste teolog, han anser att man har rätt att avrätta muslimer som väljer att konvertera från Islam, han anser att hustrumisshandel och könsstympningar är legitimt. Han anser att homosexuella och äktenskapsförbrytare ska straffas med piskslag. Han blev för några år sedan inbjuden till Stockholms moskén. Vid detta tillfälle uttryckte han sitt stöd för självmordsattacker riktade mot civila israeler. Han har nekats inträde till Storbritannien och Frankrike.

Diverse grupper till stöd för Muhamed Mursi, ledare för det som han praktiserade som omvärldsbevakare åt.

Muslimska brödraskapet.

Stödgrupp till Erdogan.

 

Anas Altikriti är grundaren och ledaren för The Cordoba Foundation, som 2009 anklagades av David Cameron att vara en front för Muslimska brödraskapet. Den brittiska banken HSBC frös och stängde ner The Cordoba Foundations konton 2014 för att man inte kunde säkerställa att pengarna skulle användas för illegala ändamål.

En spade är en spade

Att Temsamani är ordförande för Muslimska brödraskapets vinge i Sverige, att han varit omvärldsbevakare för deras parti i Egypten, att han offentligt gett sitt gillande till Muslimska Brödraskapets anhang är helt ”akademiskt” enligt Miljöpartiet.

Frågan är hur många gånger man kan använda en spade för att gräva utan att kalla den för en spade. Mohamed Temsamani är en Islamist med sympatier för Muslimska brödraskapet är bortom dispyt, nu när MP har börjat fara med osanning och backar upp honom visar enbart att de tycker att det är fullt kompatibelt med Miljöpartiets värdegrund.

Samtliga skärmdumpar kan laddas ner här.

Andreas Cervenka på SvD Näringsliv vill dra sitt strå i flyktingdebatten och drar till med det sista nödargumentet i svensk flyktingdebatt – när kalkylerna med Schyffertonomics synats, när argumenten om pizza och sushi tagit slut,  då drar man det ultimata kortet.

Zlatan.

Zlatan Ibrahimovic som är född 1981 i Malmö, har aldrig invandrat till Sverige – men används flitigt som ett argument till varför Sverige ska behålla ett status quo på 2005 års flyktingpolitik. Trots att Zlatan knappast är en konsekvens av den.

Arbetskraftsinvandrare

Ibrahimovics föräldrar kom till Sverige som arbetskraftsinvandrare på 70-talet i en tid då Sverige knappt hade några flyktingar. Vad Zlatan har för relevans för svensk flyktingpolitik är bortom mitt förstånd. Cervenka ondgör sig över kalkylter kring invandring och hur Zlatans familj en gång tillhörde en ”kostnadspost”. Vilket är fullständig lögn. Fram till slutet på 70-talet hade denna form av invandring högre sysselsättningsgrad än svenskar.

Detta blir ännu mer bisarrt med tanke på hur de mest ivriga förespråkarna av status quo i invandringspolitiken från vänster är de som vill ha den mest restriktiva arbetskraftsinvandringen. Facket utvisar med gott samvete arbetskraftsinvandrare som råkar tjäna 100 kr mindre än vad de anser vara rimligt. Trots höstens nya restriktiva vändning inom svensk flyktingpolitk har ju arbetskraftsinvandringen lämnats orörd. Rapporter från Migrationsverket vittnar snarare om ett nästintill totalstopp för arbetskraftsinvandring pga arbetsbördan av flyktingar.

Kanske menar de att vi måste maximera vår andel av alla världens barn för att någon av dem faktiskt kan vara en riktig stjärna. Om det är deras mening så bör vi ju även beakta vårt misslyckande – och hur dåligt vårt migrationssystem är för detta skäl. Asylskäl är ju plötsligt ett hinder. Tänk alla Ronaldos, Messi, Suárez och Iniesta som kunde fötts i Sverige om vi hade haft om hela världens föräldrar bosatta här.

När får man sluta vara era eviga invandrare?

Eller så är den superassimilerade Zlatan bara tillräckligt exotiskt för dem, som får uppgiften att bära och ärva sitt invandrarskap. Detta skapar många frågetecken för mig. Kommer mitt framtida barn med sin svenskfödda mamma att vara en invandrare i Cervenkas ögon? Om mitt barn lyckas i livet, kommer hon eller han att användas som slagträ för Cervenkas politiska agenda? Jag som kom till Sverige under Luciabeslutet, är det då tack vare den policyn som mina barns eventuella framgång attribueras? Är Zlatan svensk och svenskfödd ibland medan han är resultatet av din ideologiska övertygelse när det passar dig politiskt?

Kommer mina barn och barnbarn någonsin få slippa vara Andreas Cervenkas eviga invandrare?

PS. Cervenka spekulerar i artikeln kring om den nuvarande flyktinginvandringen verkligen är en kostnad. Spekulation behövs ej då finansdepartementets långtidsutredning redan räknat på det, dock har de använt svenska kronor som mått och inte antal pizzor och Netflixabbonemang.

Ser några upprörda röster över att bostadsstiftelsen Signalisten i Solna erbjudit 25 lägenheter i Solna till nyanlända familjer. Diskussionen som uppstår blir då att ungdomar som har svårt att få bostad i Solna blir undanträngda.Det blir en märklig situation. Å ena sidan får välmående Solna kritik för att vi inte har inflyttning av nyanlända (vilket i sig har sin orsak i bostadsbristen), å andra sidan blir folk upprörda när vi erbjuder 25 bostäder till nyanlända (det byggs mellan 1000-2000 byggda bostäder om året i Solna).

Om nyanlända inte ska erbjudas bostäder i områden med bostadsbrist så gör man det misstag man gjorde på 80-90-talet. När invandringen tog fart på 80-talet var endast var tredje lägenhet uthyrd i Rosengård och då flyttade invandrare koncentrerat dit. Om du har noll dagar i kö så är det endast till orter med bostadsöverskott du har möjlighet att flytta till.

Detta skapade knappast bra förutsättningar för god integration tex att barnen hamnade i skolor med få svenska barn.

Samtidigt är det en stor orättvisa att människor som slitit och jobbat, betalat skatt och uppfostrat de bästa av barn som inte har möjlighet att ordna bostad till sina barn. Jag som har ett kontaktnät och inkomst få förunnat har svårighet att ordna bostad till mina småsyskon. Än mindre ett förstahandskontrakt.

Därför är kommunkvoter för nyanlända en dålig idé, om Solna inte hade haft en extrem bostadsbrist, där en etta kostar två miljoner, hade folk inte blivit så förargade av att nyanlända fått hyreskontrakt tilldelade.

Ett bättre alternativ vore ett avskaffat plan och byggmonopol, men det är lika politiskt genomförbart som guldmyntfot. Kanske är det rimligare är att ha bostadskvoter, där kommuner åläggs att se till att tillräckligt många bostäder bygg annars så träder automatiska mekanismer fram som öppnar upp för fri byggnation. Det skulle lösa bostadsproblematiken för alla medborgare. Så slipper man dessa intressekonflikter.

När den väletablerade eliten påstår att det inte finns en svensk kultur är det en spottloska, inte bara mot de som de som uppbär denna kultur från barnsben utan främst mot de som gnetat, slitit och kämpat för att ta till sig den svenska kulturen.

Hur många av de som förnekar att det finns en säregen svensk kultur umgås med något annat än en grupp superassimilerade invandrare? De uppbär lögnen om att ”vi gillar olika”, när faktumet är att svensken älskar när alla är lika. Något jag skrivit om tidigare.

Svensk (och nordisk) kultur är långt mer komplex och unik än vad denna batikelit har förstånd till. Precis som att fisken som inte känner vattnet runt sig. Räcker bara att vistas några månader utomlands för att inse hur säregna vi är.

Svensken älskar homogenitet, inte i form av ytligt irrelevans som hudfärg och mat, utan i form av normer för samarbete, konflikthantering och socialt umgänge. Det är en enorm barriär för nyanlända att överkomma.

Hur kommer det sig att Sverige är det land där minst andel hälsar eller ens vet namnet på sin granne, men där man är redo att betala för dess barns pianolektioner? Att inte inse att detta är djupt kulturellt rotat är galenskap.

Hur ska man kunna bli svensk om svenskhet inte finns? Man kan inte integrera sig in i ingenting. Att förneka den svenska kulturens särdrag är att försvåra för nyanlända att kunna bli svenskar, att få bli en del av ett vi.

Det är kanske talande att 80% av svenskarna umgås inte med invandrare. Invandrare står kvar i farstun, insläppta i landet men inte i gemenskapen samtidigt som en viss elit förnekar att det finns några som helst kulturella barriärer i form av svenskhet.

Det är ett enormt svek mot de som har en enorm resa framför sig till att förstå och anpassa sig för att fungera i Sverige. Att föröva dem både karta och kompass genom att förneka det unikt svenska, det hämmar genuin integration där invandraren inte lever utanför och under svensken utan som jämlik.

Trots att DN gjort sitt yttersta för att gjuta oljor på vågorna kring den våldsvåg som många känner i Sverige, men vid en närmare granskning av BRÅ:s rapport visar det sig att som vanlig medborgare har man definitivt fog att vara mer orolig. Polisen måste få långt mer resurser och återupprätta en rimlig nivå av brottsbekämpning.

Narrativet från DN har varit tydlig. Var inte orolig, risken att utsättas för dödligt våld minskar. Skulle man däremot läsa rapporten nogrannare än bara rubrikerna så målas en annorlunda bild upp, BRÅ konstaterar att hälften av minskningen kring det dödliga våldet sedan 90-talet är minskade våldsdåd mot barn, främst inom familjen. Bättre psykvård till deprimerade och psyksjuka föräldrar ges som en möjlig förklaring.

Den andra stora förändringen är att det alkoholrelaterade våldet har minskat, speciellt den sort som består att spontanbråk och dispyter, detta tror BRÅ beror på berusningsdrickandet och försäljning av starksprit har minskat, speciellt bland den mest aktiva gruppen (Män 25-45 år). En annan faktor är att mycket av denna sortens alkoholrelaterade våldsamheter har flyttat från hemmet till publika platser (kan vara tack vare krogliberaliseringarna sedan 90-talet), därmed kan räddningstjänst lättare komma fram och ge vård till offret.

Men när det kommer till dödligt våld som har med kriminalitet att göra så ser BRÅ en motsatt utveckling, faktum är att de ser en minskning av antalet mord från större brottsyndikat, och istället ser en ökning av dödligt våld från kriminella som vill ha upprättelse över någon som ”tjallat”, ”blåst” eller förolämpat en. Andelen brott som klaras upp av dessa fall har minskat. Andelen brott där illegala skjutvapen används har ökat. De märker också att uppgörelserna har förflyttats till gatan, speciellt i storstadsområdena i Malmö, Göteborg och Stockholm. Det är även alltmer vanligt att gärningsman och offer inte känner varandra.

Så DN har rätt, om nu deras läsare gick omkring och oroade sig över att bli spontanöverfallen i sitt hem av inbjudna fulla unga män, alternativt bli dödade av sina psyksjuka päron så kan alla känna sig lugna.

Men om man var orolig på grund av kriminella våldsdåd som sätter skräck i bostadsområden, bygger våldskapital och där gärningsmannen får gå fri så har man all anledning att fortsätta vara orolig, för någon sådan minskning sker inte. Tvärtom, det ökar. Faktum är att denna utveckling inte främst drabbar Svensson, för Svensson bor inte längre i dessa orter. Trots en samhällsdebatt som kastar analysen ”strukturell rasism” på första bästa samhällsproblem är det märkligt att denna utveckling, där att staten abdikerat sitt ansvar i områden med störst behov av polisbeskydd, aldrig får det.

Källa: Brottsförebyggande rådet

Dagens Arena har kommit fram till att endast 4 av landets 290 kommundirektörer har utländskt klingande namn, men i artikeln skriver de utländsk bakgrund. Utländsk bakgrund är den statistiska definitionen på att antingen du eller om båda dina föräldrar är födda utomlands. Men någon sådan faktainsamling har inte Dagens Arena gjort, utan de har endast tittat på namnen (!).

I artikeln väljer de ofrivilligt att illustrera hur korkat det blir när man endast jagar yttre markörer i politiken. De väljer att intervjua en politiker från Södertälje, en kommun som vars högsta chef inte har ett utländskt klingande namn. Vad denne politiker har med artikeln att göra är oklart, personen i fråga har aldrig utsett en kommundirektör. Men han har ett utländskt klingande namn. Allt detta såklart i någon form identitetspolitisk kontext att öka integrationen av invandrare.

Därmed så har man i jakt efter exotisk markör helt missat att utreda vad tex kommuner som har en chef med utländskt bakgrund kan ha gjort annorlunda.

Fram till bara några år sedan var jag den enda med utländsk bakgrund som hette Bali, däremot fanns det 40 andra svenskar med Bali som efternamn. Hade jag ett utländskt klingande efternamn då? Min mamma heter Sara, är det utländskt nog?

När får Bali bli en inhemskt klingande namn? Var inte tillsättandet av min mamma Sara som enhetschef för hemtjänsten en seger för integrationen? Inte enligt Dagens Arena, namnet var inte exotiskt nog.

När jag ser lille Svante, min brorson, som idag bara är några år gammal, så blir jag konfunderad. Om några år med sitt honungsblonda hår kommer han räknas som en vit priviligerad man, kommer man tro honom när han berättar att hans far kom som ensamkommande, blev jagad av rasister, avvisad av vakter på nattklubben, tog sig in på Handelshögskolan från ett liv på existensminimum? Hur räknar Dagens Arena in detta?

Denna vanvettiga pinnjakt på antalet tillräckligt exotiska namn peakar någonstans när man tittar på Dagens Arenas egna kontaktsida, där endast en av tretton journalister har ”utländskt klingande namn”.

Jag har under våren jobbat med moderaternas nya migrations och integrationspolicy, idag släpptes rapporten som finns att läsa här, men jag har valt ut de förslag som gruppen kommit fram till. Om det är något ni inte förstår eller tycker är oklart kan ni läsa motiveringen och en djupare förklaring i rapporten.

Moderaterna vill:

EU:

• Att Sverige ska kräva att alla EU:s länder deltar i och utökar sitt deltagande FN:s kvotflyktingsystem eftersom allt för få länder i EU tar ansvar för människor på flykt.
• Att Sverige ska kräva att EU:s budget i kombination med ekonomiska sanktioner används för att förmå länder att öka sitt ansvarstagande eller kräva införandet av en fördelningsnyckel i EU som gör att mottagandet blir mer jämnt mellan medlemsländerna.

Migration:

• Att skillnaden i konsekvenser av ett bifall eller ett avslag på en asylansökan blir tydligare.
• Att preskriptionstiden i såväl Sverige som på EU nivå ses över i syfte att motverka vilja att bli kvar i landet efter lagakraftvunnet utvisningsbeslut.
• Att asylansökningar från så kallade säkra länder ska hanteras i särskild ordning med tydligare tidsgränser.
• Att straffen för flyktingsmuggling väsentligen skärps.
• Att polisen ska ges tydliga instruktioner att högre prioritera arbetet med att stoppa flyktingsmugglingen. Om det behövs ska större ekonomiska resurser knytas till denna verksamhet.
• Att reglerna för Svenska pass skärps giltighetstiden för barns pass måste sänkas, utfärdandet av provisoriska pass måste åtföljas av en nationell och internationell spärr av övriga pass, och ett max antal pass per femårsperiod bör införas.
• Att införa av obligatorisk kontroll av fingeravtryck för tredjelandsmedborgare vid inresa i Schengenområde samt på sikt även för dem som reser från Schengen till tredje land.
• Att permanenta uppehållstillstånd fortsatt ges till dem som kommer till Sverige via FN:s kvotflyktingsystem, men att tillfälliga uppehållstillstånd blir huvudregeln för dem som anländer på egen hand.
• Att tillfälliga uppehållstillstånd blir permanenta efter tre år om etableringsaktiviteter fullföljts och skyddsskäl kvarstår. Om man inte fullgjort sina etableringsaktiviteter får man ett förlängt tillfälligt tillstånd i tre år till om skyddsskäl kvarstår. Efter en sammanlagt period av sex år övergår det tillfälliga uppehållstillståndet till permanent.
• Att det tillfälliga uppehållstillståndet övergår i ett permanent uppehållstillstånd om den aktuella personen uppvisar ett anställningskontrakt med avtalsenlig lön och villkor under de senaste sex månaderna.

Anhöriginvandring:

• Att försörjningskravet utökas till att omfatta fler. Undantagen för svenska medborgare och den som bott i Sverige mer än fyra år tas bort. Detta kommer att påverka huvudsakligen nyetablerade relationer och påverkar inte rätten till familjeåterförening för flyktingar. Att försörjningskravets innebörd utökas. Den som vill ta någon till Sverige ska ha en grundläggande försörjningsförmåga för sig själv, men också för de anhöriga som anländer i efterhand. Denna försörjningsförmåga bör som lägst motsvara nivån på försörjningsstöd som familjen skulle beviljas om man sökte ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten.

Migrationsverket

• Att Migrationsverket ska ges rätt att driva boenden i egen regi.
• Att boendeformen för ensamkommande barn bör ändras och att HVB-hem ska användas endast i behovsprövade fall annars bör stödboende som föreslagits i delbetänkandet SoU 2014:3 användas.
• Att regelverket för upphandlingar av flyktingförläggningar och andra typer av boenden ändras så att privata aktörer som vill förlägga verksamhet i kommuner där det redan finns en överetablering av asylsökande ska undantas i upphandlingsförfarandet.
• Att Migrationsverkets upphandlingar alltid ska ha ett perspektiv av långsiktighet och ökade planeringsmöjligheter för kommunerna samt sträva efter maximal kostnadseffektivitet.
• Att Migrationsverket ska tillse att barn i asylboenden får intensivkurser i svenska tillsammans med förberedande utbildning under tiden ansökningar handläggs. Denna förberedelse för skolgången ska ske i Migrationsverkets lokaler och syftar till att underlätta integrationen för barnen in i skolan när nödvändiga språkkunskaper uppnåtts.
• Att även vuxna asylsökande i asylboenden ska ha undervisning i svenska under tiden Migrationsverket prövar ansökan.
• Att asylsökande ska genomgå en kartläggning av kompetenser under tiden i asylboende, så att individen ges så goda förutsättningar som möjligt att klara sin etableringsplan.
• Att nyanlända fortsatt ska mötas av tydligt arbetsmarknadsfokus och att Arbetsförmedlingen har det självklara ansvaret för att få nyanlända i jobb.  Att Länsstyrelserna ska överta det bosättningsansvar som i dag åligger Arbetsförmedlingen.
• Att kommuners avtal med Länsstyrelser om antal platser ska göras bindande.
• Att tiden i etableringsreformen förlängs från dagens två år till tre år.
• Att Migrationsverket utökar sitt arbete med att erbjuda digitala ansökningar för arbetstillstånd och intensifierar arbetet med att korta handläggningstiderna för arbetstillstånd framförallt för egenföretagare.

Boende:

• Att regeringen skyndsamt tillsätter en utredning om ett hållbart och flexibelt mottagande av asylsökande och nyanlända. Detta har ett enigt utskott i riksdagen krävt.
• Att överklagandeprocessen gällande bygglov måste kortas och andelen ogrundade överklaganden måste minska. Vi vill se en begränsning av möjligheterna till överklagande av bostadsbyggande.
• Att de förenklade reglerna för byggnation av studentbostäder ska gälla samtliga nya bostäder under 35 kvadratmeter.
• Att tidsbegränsningarna i byggloven ändras från nuvarande 10 plus 5 år till 15 år.
• Att bullerreglerna ska sänkas för vissa typer av boende, framförallt små bostäder och statliga bostäder såsom anläggningsboenden för asylsökande.
• Att Migrationsverket i större utsträckning ska sträva efter långsiktig kostnadseffektivitet i asylboenden genom att förvärva eller bygga nya och större anläggningar där mer av den samhällsservice som tillhandahålls av dem kan ges.
• Att en förhandlingsperson för den första bostaden ska införas.
• Att alla kommuner ska ha en beredskap att ta emot nyanlända. Arbetsgruppen menar att det kommer att behövas ekonomiska drivkrafter och sanktioner för att uppnå en jämnare fördelning av asylsökande.
• Att full etableringsersättning villkoras mot att nyanlända bor på samma ort under etableringstiden. Undantag kan göras om personen får ett arbete på annan ort.

Etablering:

• Att Universitets- och högskolerådet tar över Socialstyrelsens uppdrag att validera utländska betyg och kompetenser.
• Att Migrationsverket ska ha ett tydligt jobbfokus i placeringen av asylsökande för att tillgodose särskilda yrkesgruppers behov i svenskundervisningen.
• Att det bör övervägas om utbildningsplikt ska införas för nyanlända vuxna utan motsvarande grundskolekompetens.
• Att samhällsinformation ska ges i digital form i form av interaktiva utbildningar för att försäkra att korrekt och fullständig information ges vid varje givet tillfälle och öka tillgängligheten och samtidigt minska kostnaderna för informationen.
• Att sanktionsmöjligheterna ska utvidgas och användningen av redan existerande sanktionsmöjligheter i etableringsersättningen ska utökas för att förtydliga skyldigheten att delta i den obligatoriska delen av samhällsinformation.
• Att SFI ska kunna bedrivas på distans och i webbaserat format.
• Att yrkesinriktad SFI ska erbjudas i fler kommuner.
• Att öppen förskola erbjuds för att underlätta kvinnors deltagande i svenskundervisning.
• Att Skolinspektionen ska granska och tillse att SFI-undervisningen uppfyller kraven.
• Att skatten på arbete sänks ytterligare, särskilt riktat mot de med lägst inkomster.
• Att fler och bättre incitament, likt jobbstimulansen, införs i försörjningsstödet.
• Att Arbetsförmedlingen förstärker sitt arbete med arbetsgivarkontakter för att fungera som en länk till jobben för nyanlända och andra grupper som står längre bort från arbetsmarknaden i dag.
• Att Socialtjänstlagen förtydligas med vilka krav som kan ställas på en arbetslös person som söker ekonomiskt bistånd.
• Att ökade aktivitetskrav införs för samtliga ersättningar från det offentliga och att Socialtjänstlagen
• Att det ska vara möjligt att få CSN lån för att ta körkort.
• Att lärlingsjobb för nyanlända och långtidsarbetslösa införs.
• Att de subventionerade anställningarna förenklas, effektiviseras och görs mer träffsäkra.
• Att matchningsanställningar införs för dem som varit arbetslösa under en längre tid.
• Att tiden för provanställning förlängs från sex till tolv månader för att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden ytterligare.
• Att ett särskilt uppdrag ges till Arbetsförmedlingen att informera om egenanställning som ett alternativ till möjligheten att starta eget.
• Att ett särskilt program införs på Arbetsförmedlingen för att underlätta framväxten av sociala företag.
• Att Arbetsförmedlingen inför ett tydligare jämställdhetsperspektiv när det gäller insatser som ges till män och kvinnor.
• Att Arbetsförmedlingen och kommunerna samarbetar för att nå fler kvinnor som stått utanför arbetskraften en längre tid.

Undervisning:

• Att extra insatser i skolor med låga resultat införs. Det kan handla om många olika insatser, men gruppen vill särskilt lyfta fram behovet av ökad undervisningstid i svenska för utrikesfödda elever och fler förstelärare.
• Att en statlig satsning görs på förskolor i utanförskapsområden för att det i dessa områden ska kunna anställas extra medarbetare för att lyfta det pedagogiska arbetet och arbeta uteslutande med att lära barnen läsa, skriva och räkna.
• Att barn vars föräldrar är arbetslösa, har försörjningsstöd eller andra socialtjänstinsatser erbjuds bättre tillgång till förskola.
• Att en satsning inom området elevhälsa ska genomföras med inriktning på väsentligt ökad närvaro och tillgänglighet till skolkurator och skolsyster.
• Att skolor med undermåliga resultat kan övertas av Skolinspektionen.