Sverigeförnekarna

När den väletablerade eliten påstår att det inte finns en svensk kultur är det en spottloska, inte bara mot de som de som uppbär denna kultur från barnsben utan främst mot de som gnetat, slitit och kämpat för att ta till sig den svenska kulturen.

Hur många av de som förnekar att det finns en säregen svensk kultur umgås med något annat än en grupp superassimilerade invandrare? De uppbär lögnen om att ”vi gillar olika”, när faktumet är att svensken älskar när alla är lika. Något jag skrivit om tidigare.

Svensk (och nordisk) kultur är långt mer komplex och unik än vad denna batikelit har förstånd till. Precis som att fisken som inte känner vattnet runt sig. Räcker bara att vistas några månader utomlands för att inse hur säregna vi är.

Svensken älskar homogenitet, inte i form av ytligt irrelevans som hudfärg och mat, utan i form av normer för samarbete, konflikthantering och socialt umgänge. Det är en enorm barriär för nyanlända att överkomma.

Hur kommer det sig att Sverige är det land där minst andel hälsar eller ens vet namnet på sin granne, men där man är redo att betala för dess barns pianolektioner? Att inte inse att detta är djupt kulturellt rotat är galenskap.

Hur ska man kunna bli svensk om svenskhet inte finns? Man kan inte integrera sig in i ingenting. Att förneka den svenska kulturens särdrag är att försvåra för nyanlända att kunna bli svenskar, att få bli en del av ett vi.

Det är kanske talande att 80% av svenskarna umgås inte med invandrare. Invandrare står kvar i farstun, insläppta i landet men inte i gemenskapen samtidigt som en viss elit förnekar att det finns några som helst kulturella barriärer i form av svenskhet.

Det är ett enormt svek mot de som har en enorm resa framför sig till att förstå och anpassa sig för att fungera i Sverige. Att föröva dem både karta och kompass genom att förneka det unikt svenska, det hämmar genuin integration där invandraren inte lever utanför och under svensken utan som jämlik.