Bostadsdilemmat: Segregation eller motsättningar.

Ser några upprörda röster över att bostadsstiftelsen Signalisten i Solna erbjudit 25 lägenheter i Solna till nyanlända familjer. Diskussionen som uppstår blir då att ungdomar som har svårt att få bostad i Solna blir undanträngda.Det blir en märklig situation. Å ena sidan får välmående Solna kritik för att vi inte har inflyttning av nyanlända (vilket i sig har sin orsak i bostadsbristen), å andra sidan blir folk upprörda när vi erbjuder 25 bostäder till nyanlända (det byggs mellan 1000-2000 byggda bostäder om året i Solna).

Om nyanlända inte ska erbjudas bostäder i områden med bostadsbrist så gör man det misstag man gjorde på 80-90-talet. När invandringen tog fart på 80-talet var endast var tredje lägenhet uthyrd i Rosengård och då flyttade invandrare koncentrerat dit. Om du har noll dagar i kö så är det endast till orter med bostadsöverskott du har möjlighet att flytta till.

Detta skapade knappast bra förutsättningar för god integration tex att barnen hamnade i skolor med få svenska barn.

Samtidigt är det en stor orättvisa att människor som slitit och jobbat, betalat skatt och uppfostrat de bästa av barn som inte har möjlighet att ordna bostad till sina barn. Jag som har ett kontaktnät och inkomst få förunnat har svårighet att ordna bostad till mina småsyskon. Än mindre ett förstahandskontrakt.

Därför är kommunkvoter för nyanlända en dålig idé, om Solna inte hade haft en extrem bostadsbrist, där en etta kostar två miljoner, hade folk inte blivit så förargade av att nyanlända fått hyreskontrakt tilldelade.

Ett bättre alternativ vore ett avskaffat plan och byggmonopol, men det är lika politiskt genomförbart som guldmyntfot. Kanske är det rimligare är att ha bostadskvoter, där kommuner åläggs att se till att tillräckligt många bostäder bygg annars så träder automatiska mekanismer fram som öppnar upp för fri byggnation. Det skulle lösa bostadsproblematiken för alla medborgare. Så slipper man dessa intressekonflikter.