Det kommunala mottagandet har länge varit en diskussion i Sverige. Detta inlägg har främst syftet att lyfta kunskapsnivån på debatten men även att slå hål på några myter om det kommunala mottagandet av asylinvandrare.
När man söker asyl i Sverige får du två val, antingen kan du fixa bostad själv (kallat EBO) eller så fixar migrationsverket dig tak över huvudet på en flyktingförläggning (kallat ABO). I ABO är det meningen att man ska bo temporärt tills man får svar på sin asylansökan (mellan 30%-50% får avslag, beroende på år och konflikternas natur).
Om och efter att du får din asylansökan beviljat från Migrationsverket så börjar Migrationsverket och Arbetsfömedlingen försöka skaka fram en bostad åt dig. Detta är det aktiva mottagandet där lokala politiker kan öppna sina hjärtan.
Om du är EBO boende blir du automatiskt medborgare i den kommun som du bor i när du får ditt asylbeviljan.
Vad jag vill komma till är att det finns två typer av invandring till en kommun. Den ena sker organiskt, till släktingar, andrahandsboenden etc, den andra formen är den byråkratiska där politiker skriver avtal med migrationsverket och arbetsförmedlingen delar ut boendeplatser till asylinvandrare.
Av någon konstig anledning har vi totalt blandat ihop dessa begrepp. När media gör sammanställningar i någon form av kommunal godhetsindex så hamnar Södertälje i topp och Danderyd längst ner. Precis den mediedramaturgi som 68-vänstern älskar. Socialdemokratisk godhet mot Moderat inskränkhet. Men det media gör fel är att blanda ihop den byråkratiska kommuninvandringen med den organiska som är bortom politikernas kontroll.
Därför blir det nästintill tragikomiskt när media beskriver att Södertälje kommun ”tar emot” flyktingar. Att ta emot någon är en aktiv handling, något knappast Södertälje gör, lika lite som en svensk kommun ”tar emot” en inflyttad helsvensk barnfamilj. Södertälje tog aktivt år 2013 emot lika många asylinvandrare per capita som borgerliga Tyresö. Råmoderata Vellinge kommun, som fått sig ett invandringsfientligt rykte tog aktivt emot dubbelt så många asylinvandrare per capita som Södertälje.
Därför måste man skilja på den aktiva och organiska kommuninflyttningen, då den ena beror på kommunal välvilja – den andra på bostadsbestånd.
Den organiska invandringen har helt andra grundorsaker än öppna hjärtan, den mest avgörande faktorn är faktiskt historisk tillgång till billiga hyreslägenheter. Södertälje, Göteborg, Stockholm, Malmö, Botkyrka och andra kommuner som på 90-talet och början av 2000-talet hade stora bostadsbestånd med billiga miljonprogram är de som blir organiska magneter till nyanlända på grund av de invandrare som etablerat sig där.
Den ideologiskt enögde skulle tro att det är den borgerliga fästen av illvilja vägrar ta emot flyktingar, det är något som helt enkelt inte är sant. Snarare är dessa kommuner borgerliga fästen på grund av bostadsdemografin (villaförort alt dyra bostadsrätter), och det är av denna orsak som den organiska invandringen är väldigt begränsad. Med andra ord är det inte konstigt att det flyttar färre nyanlända till Vellinge då det är en villaförort med ett väldigt begränsat utbud av hyresbostäder. Detsamma gäller andra moderata kommuner som Danderyd och Lidingö etc.
Faktum är att det finns ännu fler intressanta exempel, Socialdemokratiska och mångkulturella Sundbyberg och Botkyrka tar aktivt emot en lägre andel asylflyktingar i relation till sin befolkning än Danderyd.
Det intressanta är ju hur socialdemokratin reagerar på den organiska inflyttningen som sker till dessa kommuner. Socialdemokraternas kongress 2009 lovade att riva upp EBO-lagen helt och hållet. Det drev Södertälje kommun stark, parallellt driver kommunen att riksdagen bör skapa en lagstiftning för ett kommunalt veto mot att invandrare får flytta in i kommunen. Med andra ord vill Socialdemokraterna ha det precis som i de borgerliga fästena, nämligen full kontroll över ”volymerna”.
De verkliga hjältarna är små kommuner som Ragunda, Storfors, Sorsele och Avesta som aktivt tar emot förvisso få i absoluta tal, men ett hög andel nyanlända i relation till sin befolkning.
Jag påstår inte på något sätt att borgerliga kommuner på något sätt skulle vara ”godare” eller bättre än dessa kommuner i denna fråga. Min enkla synpunkter är att vi alla är lika goda kålsupare. Det som stör mig är den allmänna uppfattningen om dessa kommuners godhet.
Det bästa sättet att döda en patient är att feldiagnostisera den, detsamma gäller politiska problem. Om vi tror att problemet med att inflyttningen till Sveriges kommuner är ojämt är bristen på godhet eller välvilja så kommer vi landa i felaktiga slutsatser, som Löfven gjort med sin flyktingskatt på kommuner med låg organisk invandring.
Så den stora anledningen till att det inte flyttar in fler flyktingar organiskt till Lidingö, Danderyd och andra starka borgerliga kommuner är densamma som varför det inte flyttar in fler vanliga svenskar till dem. De populeras av NIMBY:ister som vägrar byggnation och vi har gett dem den kommunala lagstiftning i form av PBL, och extremt generös möjlighet att göra vilken slyskog som helst till naturskyddsområde.
Faktum är att en enkel lösning på detta problem är att vända på den svenska planlagarna, att istället som för idag behöva motivera för kommunen varför det finns särskilda skäl för att man ska få bygga, så måste kommunen motivera i domstol varför det finns särskilda skäl för att inte bygga. Därutöver bör mark ha deadlines med straffavgifter om man inte bygger på dem, och de bör automatiskt starta en budgivning om man vill köpa en bit mark från kommunen.
Detta är reella förslag på hur vi motarbetar Nimbyism och byggnationsmotstånd, det är endast med en korrekt diagnos som patienten kan bli frisk.
Källa Migrationsverket, SCB.
Data: Kommunmottagna.xlsx
