21 dörrar

Hagalund, Brf Blåkulla

Efter en snabb och trevlig morgonkampanj vid tunnelbanan i Solna Centrum kan man konstatera två saker:

1. Valtemperaturen börjar skruvas upp rejält. Förutom två personer från Heja Hanif fanns ytterligare två från Moderaterna och fyra från Folkpartiet vid uppgången för att fånga Solnabor på väg till jobbet.

2. Övrig temperatur är på väg ner, ordentligt. Redan efter 5-10 minuter blev det fruktansvärt kallt om händerna vilket fick Hanif att börja fundera på att skaffa fram kampanjvantar av sån där typ där fingrarna (på vantarna!) klipps av.

Efter detta har vi fixat lite med bloggen och filat på en framtida bloggpost om Sverigedemokraterna. Hanif stack sedan iväg på en kort men mycket intensiv kampanj vid Södertörns Högskola där Sophia Granswed hade koll på läget med övriga kampanjare. Tydligen är Södertörn blåare än vad Stockholms Universitet är (!).

Kvällstid knackade vi dörrar i Hagalund i Solna. 21 samtal blev det till slut, varav den överväldigande delen var positiva. Härligt! Hagalund har en av Sveriges största bostadsrättsföreningar, Blåkulla, bredvid vilken det finns ett torn där en häxa (!) bor.

Imorgon bär det av till Norrtälje för en debatt, till Hanifs gamla gymnasieskola i Upplands Väsby för en klasspress och sen till Söderort för att bryta fastan med Turkiska Ungdomsförbundet.

Nattaffischering i Solna

Hard work hard work

Ikväll har vi prytt Solna med runt 100 affischer, bland annat vid Polishögskolan, Klarastrandsleden och E18. Vi hade sjukt trevligt och konstruerade bland annat ett löjligt stort torn av tjugo affischer vid motorvägen.

Det behövs alltid fler händer i en valrörelse. Är du sugen på att delta i kampanjen, hör av dig till Alexander Malmgren på 0704-49 38 59.

Stort tack till Gustaf Stenlund, Veronika de Jonge och Lars Rådén som riskerade liv och lem för att få ut budskapet. Tack också till Zanna Mårtensson för goda muffins!

Kampanjturné i norrort

Heja Hanif ♥ MUF Sigtuna

Heja Hanif-kampanjen fyllde idag bilen full med kampanjmaterial, Red Bull och glada kampanjare. Med frihet i blicken blev det först ett besök i Sigtuna där vi kampanjade med den grymma MUF-föreningen och partiet. Hanif minglade med eminenser som Amilia Stapelfeldt, ordförande för MUF Sigtuna, och justitieminister Beatrice Ask.

Efter det drog vi en sväng till Carl Fredrik Lagerfeldt och MUF Sollentuna som kampanjade på Malmvägens dag utanför Sollentuna centrum. Strax utanför centrumet hittade vi en skön logga ritad på marken. Att bygga saker är borgerlig politik!

Tack till MUF-föreningarna, Veronika de Jonge, Henrik Lundquist och Filippa Nilsson!

Kampanjrapport SAMgymnasiet i Järfälla

IMG_0417

MUF Stockholm var och kampanjade på SAMgymnasiet – Hanif hakade på! Elevernas viktigaste politikområde var som alltid jobb, så många diskussioner handlade om alliansens jobbpolitik och oppositionens föreslagna ungdomsskatt. Två av eleverna valde att bli medlemmar i Moderata Ungdomsförbundet. Dessutom säkrades några kryss i personvalet och vi återkommer till skolan på tisdag för att ha en klasspresentation.

På bilden syns hjältarna från MUF Stockholm.

Hanif i Expressens valstuga på Sergels torg

IMG_0419

Expressen har en trevlig liten valstuga vid Sergels torg och hade till idag bjudit in Hanif att tala om sin kandidatur. Valstugor är egentligen en fruktansvärt omodern företeelse och lockar sällan någon väljare, men ett tjugotal åhörare stannade till och lyssnade på samtalet som mest handlade om integrationspolitik.

Hanif pekade på Solnas lyckade integrationspolitik där det i snitt tar två år för en flykting att skaffa anställning, vilket ska jämföras med rikets genomsnitt på sju år.

Solnamoderaterna

Bor du i Solna? Vi i Solnamoderaterna är stolta över att ha gjort Solna till en föregångsstad med god ekonomi, Sveriges lägsta skatt och hög kvalité i välfärden. Se vårt kommunalråd Pehr Granfalk berätta om hur vi sett till att Solna klarat sig bra genom krisen.

http://www.youtube.com/watch?v=IP0NT5Rb6Yc

Du kan läsa mer om Solnamoderaterna på moderaterna.net/solna.

Dataspelskultur är också kultur

dh

Det är festivaltider, ungdomar runt hela landet samlas i lera, glädje och fest för att lyssna på sina favoritartister och upptäcka nya talanger. Samtidigt kan vi konstatera att det inte alltid är enkelt att få festivalerna att gå ihop. Hultsfreds bortgång och begravning är ett bevis på detta.

Trots det ska man komma ihåg att det oftast är stora satsningar från kommunerna som sätter den ibland närmast okända orten på kartan. Kommunen Hultsfred gick in med 7 miljoner för att stödja den döende festivalen. Sveriges största festival Peace and Love i Borlänge kommun gick trots både publikrekord och kommunala subventioner i miljonklassen med förlust.

Men runtom i Sverige har en ny festivalform växt fram som en konsekvens av den nya kulturform som tar sin plats i det svenska samhället. Jag talar om datorspelen – en verksamhet som engagerar allt fler ungdomar. I Stockholm är det inte kulturhuset och dess filmkvällar som samlar ungdomarna, inte heller är det de kommunala ungdomsgårdarna. Det är i stället på Inferno Online på Odenplan de samlas. Norra Europas största internetcafé fyller dag som natt sina 400 datorplatser med spelande ungdomar. Det är osubventionerat. Ungdomarna betalar själva för att umgås och spela dataspel i en drog- och alkoholfri miljö.

Att inte se datorspelande som en kulturform är att vara blind för framtiden.

Datorspelande får inte de skattepengar i stöd som de andra kulturformerna lever av. Ändå har datorspel sedan länge omsatt mer pengar än filmindustrin — vars festival i Stockholm för övrigt betalas av skattebetalarna till 100 procent.

Sedan 1997 har Dreamhack arrangerat världens största datorfestival som drar killar och tjejer från hela Sverige. Dreamhack betalar avgift och hyra till det av kommunen ägda Elmia i Jönköping. Dess arrangörer och sponsorer har medvetet valt att lyfta dataspelsfestivalerna från mörka källarlokaler till en öppen och välkomnande arena.

Dreamhack får till skillnad från andra kulturformer inte en krona av skattebetalarna.

Men ändå jagar Skatteverket dem med näbbar och klor. Skattemasen vill ha en högre moms på Dreamhacks entréavgift jämfört med andra kulturverksamheter.

I Sverige är vi som spelar dataspel uppenbart diskriminerade:

* Trots flertalet globalt prisade och professionella spelare och lag så vägrar Riksidrottsförbundet se det som en idrott eller sport.

* Trots våra världsrekord i datorfestivaler så förvägras de rätten att räkna arrangemanget som en kulturform.

* Trots att över 80 procent av alla svenskar spelar datorspel ses det inte som en folkrörelse.

* Och trots att den svenska dataspelsindustrin producerar globala bästsäljare, där entreprenörerna på företaget DICE förra året ensamt omsatte mer än alla svenska bokförlags export av böcker och rättigheter, inklusive Stieg Larsson, förvägras de den särställning andra kulturformer har i Sverige.

Att inte låta datorspelande konkurrera på samma villkor som annan kultur är inte bara orättvist utan hämmande för Sveriges framtida konkurrenskraft i en globaliserad värld. Hur vi än vrider på det, hur vi än moraliserar om kulturens form och drift så är datorspelande en del av nutidens och framtidens kultur.

Vi måste inse, från föräldrar till kulturministrar, från skattemasar till finansministrar att straffbeskattning av dataspelsfestivaler inte är rätt väg att gå.

För ett modernt Sverige med ett modernt kulturliv så behövs det en levande dataspelscen. Jag är övertygad att bland Dreamhacks oceaner av datorer gömmer det sig en framtida Ingvar Kamprad i The Sims, en framtida Stieg Larsson i dataspelskapande eller en framtida Zlatan i Counter-strike.

HANIF BALI (M)

Riksdagskandidat Stockholms Län

Publicerat på SvD Brännpunkt.

Viktigt kunna jobba extra under studietiden

Att ha ett jobb är kanske det viktigaste för en människas möjlighet till självförverkligande. Ett arbete ger arbetskamrater, ett socialt sammanhang och i de allra flesta fall en mening i tillvaron. Men självklart ger ett arbete också pengar vilket skapar trygghet och möjligheter. Att många unga har svårt att få jobb visar inte minst SvD:s pågående granskning . Moderaterna och alliansen måste inför valet i september lova att arbeta för fler jobb för unga .

Sett från unga människors horisont medför arbetslöshet ett dubbelt problem. Man blir kvar i tonårslivet och kan inte på samma sätt bli en ung vuxen med kalender och kollegor. Man förnekas också möjligheten att tjäna pengar och därmed försvinner möjligheten att flytta hemifrån, komma iväg på den där resan eller ha råd att gå på festivalen.

Alliansen ska ha en stor eloge för arbetet med praktikplatser och sänkt arbetsgivaravgift för unga under 26 år. Det har kristider till trots gjort att många ungdomar har fått in en fot på arbetsmarknaden. Det är mot bakgrund av hur viktigt det är att just få in en första fot och få lite erfarenhet jag oroar mig starkt över Arbetsmiljöverkets tolkning av ungdomars möjlighet att jobba.

Att ta ifrån unga möjligheten att jobba extra under studietiden kan få stora negativa konsekvenser för arbetsmarknaden på lång sikt och obehagliga följder för ungdomarna själva på en gång. Detta måste Moderaterna och alliansen lova att sätta stopp för.

Istället för att som Arbetsmiljöverket betrakta skolan som ett hinder för att arbeta måste alliansen konsekvent driva linjen om skolan och utbildning som en förutsättning och ingång för jobb. Vi unga måste utbilda oss så att fler företag vill anställa oss. Men skolan, facket och näringslivet måste också samarbeta mer för att göra ungdomar anställningsbara.

Skolan borde i större utsträckning bjuda in näringslivsföreträdare in i klassrummen så att eleverna får insyn i vad som krävs på arbetsmarknaden. Facket, skolan och näringslivet kan också göra mycket för att skapa förutsättningar för ett fungerande praktisksystem. Näringslivet självt borde också agera mer långsiktigt och visa större intresse för praktikanter, forskningsprojekt och andra utbyten med skolan och högskolan.

Alliansen måste också förnya sin syn på ungdomar och arbetsmarknaden. Vi som är unga företräds inte i tillräcklig utsträckning. Ett exempel är att det vi kan bäst har exkluderats från RUT-avdraget. Självklart borde IT- och tekniktjänster i hemmet inte beskattas mer än andra hushållsnära tjänster. Ett RIT-avdrag skulle ge jobb åt många unga människor och lägga grunden för många nya företag. Dessutom skulle det hjälpa till att överbygga det generationsgap som riskerar att uppstå när våra hem digitaliseras. En undersökning Almega genomfört visar att sex av tio unga arbetssökande (18 – 34 år) tror att möjligheterna för unga att få jobb skulle öka om privatpersoner fick göra skatteavdrag för kostnader för IT-tjänster.

Så här i efterkristider behövs alla förslag för att bryta den decennielånga och höga ungdomsarbetslösheten. Bara en tydlig arbetslinje kan åstadkomma den förändring som behövs. Moderaterna måste vara tydliga mot de krafter som vill försvåra för unga på arbetsmarknaden, oavsett om det är Arbetsmiljöverket eller vänsterexperimentet.

Ungdomar har mest att förlora på om arbetslinjen överges. Uppvuxen i de områden som allra mest behöver att jobben blir fler oroas jag mycket av Miljöpartiets förslag om att vi ska jobba mindre. Dessutom tycker jag att Miljöpartiets förslag om att rikta skattehöjningar mot ungdomar och de som anställer ungdomar är djupt orättfärdigt.

Mina jämnåriga vänner längtar inte efter att gå två gymnasieår extra på komvux eller efter att leva på bidrag. De vill bevisa för sig själva och alla andra att de kan försörja sig själva och gemensamt göra Sverige till ett föregångsland.

HANIF BALI

riksdagskandidat, för Moderaterna i Stockholms län

Publicerad på SvD Brännpunkt.

Jag skäms över mina partivänner

När jag var tre år gammal kom jag till Sverige. Jag stod ensam på Arlanda med min ryggsäck. Bakom mig hade jag bara krig och ett sista minne av min mamma grumlat av ljudet från fallande bomber.

Ingen kan vara så ensam, så ledsen och så utlämnad som det ensamkommande flyktingbarnet. Därför är jag stolt över Sverige varje dag, inte för att vi är perfekta, utan därför att vi orkar bry oss. Därför känner jag i dag också en oerhörd skam över Vellinge.
Jag har Sverige att tacka för mitt liv, men min tillvaro har jag byggt själv. Mitt liv har inte varit enkelt men jag har gjort mitt bästa. Jag har bott på barnhem och i många fosterfamiljer. Jag har lärt mig att älska och att tvingas sluta älska och börja om igen och igen.

I en turbulent tillvaro har jag alltid lyckats skapa min egen trygghet. När mitt liv började komma i ordning hittade jag också kraft att engagera mig för andra. För mig som upplevt hur det är att leva i ofrihet och otrygghet var det naturligt att engagera mig i ett parti som höll dessa värden allra högst. Jag är stolt över att vara medlem i Moderaterna, men i dag känner jag också en oerhörd skam över Moderaterna i Vellinge.

Sanningen är att Moderaterna i Vellinge inte bara drar skam över sig själva och oss som parti, de trampar också på mig och alla mina vänner som genomgått samma resa som jag. Men allra värst är att de överger de ensammaste av de ensamma och de svagaste av de svaga. Vad är det för vuxna människor som överger ett barn, ja än värre, tycker att det är bra att göra det.

Moderaterna i Vellinge har länge haft ett motstånd mot flyktingmottagande och politikerna där har nästan gjort det till praxis att införliva någon slags ”Not in my backyard” mentalitet. Detta har utmynnat i en massiv kritik mot Malmö kommun och Attendos etablering av ett temporärt transitboende för ensamkommande flyktingbarn i deras kommun.

De har länge skyllt ifrån sig sitt kommunala ansvar och sagt att staten ska ta hand om alla människor som söker skydd och ett nytt liv i Sverige. Men det Vellinge verkar ha missat är att hela Sverige består av kommuner. Om alla kommuner resonerade som Vellinge skulle Sverige inte kunna hjälpa en enda människa i nöd.

Moderaterna i Vellinge underblåser och uppbärs av rädsla och fientlighet. Makten har blivit ett finare värde än medmänskligheten. De gömmer sin ovilja mot mig och alla andra invandrare i falska argument om skatter och självstyre, när det egentligen handlar om att de inte vill ha invandrare där som stör deras småborgerliga liv. Själv är jag stolt över att bo i moderata Solna. Vi har lägre skatter och färre bidragstagare än någon annan kommun. Ändå är Solna en av de kommuner som tar emot flest ensamkommande flyktingbarn.

Moderaterna måste agera mot vad som händer i Vellinge. Det är inte vår politik. Jag kom förvisso ensam till Sverige, men i dag har jag jobb, företag och egen bostad. Moderaternas politik måste handla om att alla de andra ensamkommande barnen också ska kunna göra den resan. Moderaternas politik måste handla om att förbättra integrationen, inte omöjliggöra den. Det går inte att bli svensk genom att läsa en broschyr från migrationsverket, men man kan bli det genom att utan hat och motsättningar få bo och leva tillsammans med andra – precis det Vellinge säger nej till.

Hanif Bali
Publicerad på Aftonbladets debattsida.