Den 14/2 skrev jag en debattartikel där jag jämförde Löfvéns plusjobb med alliansens åtgärder. I ett stycke om de avskaffade plusjobben skrev jag detta:

”Det betyder att fullt kapabla friska människor hamnade i en åtgärd som är designad för att¹ de som varit borta från arbetsmarknaden så länge att de glömt hur det är att hålla tider, duscha, ha arbetskamrater och fungera på en arbetsplats.”

¹Felaktig svenska. ”Att”:et ska bort. Men det är irrelevant till min berättelse.

Vad som hände efter publicering var var det vanliga, detta tolkades omedelbart av politiska motståndare vara ett generalangrepp på arbetslösa. Något som jag klart och tydligt inte gör i texten,  det är plusjobbens utformning jag syftar på. Snarare argumenterar jag det motsatta nämligen att det är ”fullt kapabla friska människor” som varit arbetslösa i snitt 2,5 år som hamnade i plusjobben.

Reaktionerna var väntade, men det var några reaktioner som var intressanta. Till viss del politisk argumentation som jag senare kommer bemöta här på bloggen men till viss del var det bara upprördhet och metadiskussioner om människosyn.

Vänsterbloggarna spydde sin galla över mig, de sliter och sträcker på orden, klipper om, ändrar innebörd och sprider hat. Men att sossar på Netroots och träskvänstern på Alliansfritt blir sura på min text är förståeligt. Min affärsidé är inte att hålla dem glada, snarare tvärtom. Men orden återciteras igen, klipps om igen, förstärks igen. Det tog inte lång tid innan en kedja av medvetna feltolkningar nådde den förvirrade själ som ringede det så väntade hotsamtalet till en. Det som däremot är intressant är vad som händer några dagar efter publiceringen, något tragiskt samtida.

Den 26/2 plockar Jon Weman på Aftonbladet kultur upp pennan för att ljuga ihop en inte så helt egen historia om att detta citat handlar om deltagare i FAS 3. Inte enligt mig eller verkligheten utan efter den verklighet som skapats av hat på nätet.

Att Weman inte tycker om moderater kan jag förstå, men att sprida lögnaktig propaganda baserat på en vrickad verklighetsbild från nätet har vi sett förr och vi kan nog, både från höger till vänster, enas om att det är en destruktiv och dålig idé.