När jag var tre år gammal kom jag till Sverige. Jag stod ensam på Arlanda med min ryggsäck. Bakom mig hade jag bara krig och ett sista minne av min mamma grumlat av ljudet från fallande bomber.

Ingen kan vara så ensam, så ledsen och så utlämnad som det ensamkommande flyktingbarnet. Därför är jag stolt över Sverige varje dag, inte för att vi är perfekta, utan därför att vi orkar bry oss. Därför känner jag i dag också en oerhörd skam över Vellinge.
Jag har Sverige att tacka för mitt liv, men min tillvaro har jag byggt själv. Mitt liv har inte varit enkelt men jag har gjort mitt bästa. Jag har bott på barnhem och i många fosterfamiljer. Jag har lärt mig att älska och att tvingas sluta älska och börja om igen och igen.

I en turbulent tillvaro har jag alltid lyckats skapa min egen trygghet. När mitt liv började komma i ordning hittade jag också kraft att engagera mig för andra. För mig som upplevt hur det är att leva i ofrihet och otrygghet var det naturligt att engagera mig i ett parti som höll dessa värden allra högst. Jag är stolt över att vara medlem i Moderaterna, men i dag känner jag också en oerhörd skam över Moderaterna i Vellinge.

Sanningen är att Moderaterna i Vellinge inte bara drar skam över sig själva och oss som parti, de trampar också på mig och alla mina vänner som genomgått samma resa som jag. Men allra värst är att de överger de ensammaste av de ensamma och de svagaste av de svaga. Vad är det för vuxna människor som överger ett barn, ja än värre, tycker att det är bra att göra det.

Moderaterna i Vellinge har länge haft ett motstånd mot flyktingmottagande och politikerna där har nästan gjort det till praxis att införliva någon slags ”Not in my backyard” mentalitet. Detta har utmynnat i en massiv kritik mot Malmö kommun och Attendos etablering av ett temporärt transitboende för ensamkommande flyktingbarn i deras kommun.

De har länge skyllt ifrån sig sitt kommunala ansvar och sagt att staten ska ta hand om alla människor som söker skydd och ett nytt liv i Sverige. Men det Vellinge verkar ha missat är att hela Sverige består av kommuner. Om alla kommuner resonerade som Vellinge skulle Sverige inte kunna hjälpa en enda människa i nöd.

Moderaterna i Vellinge underblåser och uppbärs av rädsla och fientlighet. Makten har blivit ett finare värde än medmänskligheten. De gömmer sin ovilja mot mig och alla andra invandrare i falska argument om skatter och självstyre, när det egentligen handlar om att de inte vill ha invandrare där som stör deras småborgerliga liv. Själv är jag stolt över att bo i moderata Solna. Vi har lägre skatter och färre bidragstagare än någon annan kommun. Ändå är Solna en av de kommuner som tar emot flest ensamkommande flyktingbarn.

Moderaterna måste agera mot vad som händer i Vellinge. Det är inte vår politik. Jag kom förvisso ensam till Sverige, men i dag har jag jobb, företag och egen bostad. Moderaternas politik måste handla om att alla de andra ensamkommande barnen också ska kunna göra den resan. Moderaternas politik måste handla om att förbättra integrationen, inte omöjliggöra den. Det går inte att bli svensk genom att läsa en broschyr från migrationsverket, men man kan bli det genom att utan hat och motsättningar få bo och leva tillsammans med andra – precis det Vellinge säger nej till.