Det är väldigt ofta ämnet om hur invandrare är underrepresenterade inom politiken kommer upp. Förklaringarna som finns är många, det är självklart så att unga och intelligenta invandrarungdomar har svårare förutsättningar. Vi vet att föräldrarnas socioekonomi har väldigt stark påverkan på ens förmåga att klara av skolan, vilket betyder att trycket att helhjärtat fokusera på skolan och inte ha möjlighet att skolka lektioner för att hinna med den där kampanjen. Du har endast en livlina och det är din utbildning som är din och din familjs biljett ur socialbidragsberoende och betongmisär.

Då kan man ha förståelse för att det kanske inte just är kampanjande och flygbladsutdelning som man har på agendan – utan kanske tillräckligt höga betyg för att komma in i det där bäst universitetet för att få de där bästa betygen och det bästa exjobbet för att ta tillräckligt sats och spräcka glastaket.

Men det finns en annan förklaring med. Jag kan som en av de få rikspolitikerna i Moderaterna med invandrarbakgrund vittna om väldigt många samtal, mail och meddelanden från unga MUF:are med invandrarbakgrund som känner att de måste strida på tre fronter, en för att få in en fot i partipolitiken – något som inte är det lättaste, även för den mest golfspelande Rotaryaktiva priviligierade medelåldersmannen. De måste även komma in i en partikultur som är väldigt homogen  samt att de från från politiska motståndare från vänster (som ofta men inte alltid delar deras bakgrund) får ta emot bespottningar som aldrig riktas mot deras ”pursvenska” partivänner.

”Husblatte”, ”Rasförrädare”, ”Onkel Tom”.

Ord som i offentlighetens ljus kan slängas mot vilken borgerlig invandrad politiker som helst utan att någon lyfter ett ögonbry.

Nämligen den sjuka tanken att invandrare inte kan vara borgerliga, de är Onkel Toms, det är en styggelse mot deras natur, House Broken, att de endast ikläder sig en roll för att få makt från sina härskare.

Det är egentligen samma sjuka tanke som SD och andra islamofober drar om muslimer, nämligen tanken att muslimer inte kan vara demokrater, de ljuger endast för att lura och få makt från härskarna, Taqiyya. Något vi kan enas om är ren rasism, då måste väl samma logik mot borgerliga invandrare vara detsamma.

Det är intressant hur Kalle helt fritt kan välja mellan att vara höger eller vänster, förortskämpe eller radhuskramare. Utan att någon fråntar honom hans person och hans val, medan Karim endast kan ha en politisk åsikt, för han är av sin etnicitet bunden till en politisk åsikt, allt annat är en styggelse mot hans natur.

Det gör att antalet personer som orkar trots allt detta att fortsätta engagera sig genom hela den politiska hierarkin ganska få. Då blir antalet personer som har potential att bli ministermaterial ganska få.

Ibland ljuger jag till de ungdomar som hör av sig, jag säger att det går över, släpp det, gladast vinner, kämpa på och lycka till på nästa kampanj. Ibland säger jag sanningen, det kommer bli värre, för varje insändare, för varje åsikt, för varje nytt uppdrag så kommer det bli mer och det kommer anses vara mer legitimt att ta ifrån dig din person ”Husblatte” ju högre du når. Men du behövs ändå, du får inte sluta.

Det som gör mig ledsen är inte att jag som rikspolitiker får ta dessa rasistiska tillmälen, jag får 58 000 i månaden och vansinnigt mycket medialt utrymme och makt för att ta det.. Det ingår några hotbrev, rasister och vänsterextremister – samt mer hat än kärlek i jobbeskrivningen som riksdagsledamot.

Det som gör mig ledsen är att nästa generation beslutsfattare faller av en efter en, någon orkar inte, den andra hittar bättre prioriteringar – i ett samhällsklimat där en minsta felsägning OM invandrare kan få krigsrubriker i media, men när ren avsiktlig rasism riktas från etablerade politiska företrädare från vänster MOT invandrade 17-åringar som valt att engagera sig demokratiskt tas med en axelryckning.

Det ironiska är att det ofta är samma personer som skriver och skriker sig varma om invandrares representation inom politiken som kastar de första och största stenarna.