På inslag.se gör Peter Santesson en poäng av att Solnas politik (lägst skatt, hårdaste bidragsregler, bäst företagsmiljö) inte alls är viktigt, utan våra lyckade siffror endast är på grund av storleken av mottagandet, samtidigt han som han försvarar Södertälje och förklarar att det knappast är kommunpolitikernas fel att det går att få bidrag över disk, att de har hög skatt och att det dröjde dem ända till 2010 för att starta ett program för att få folk från socialbidrag till arbete.

Han använder en siffermetodik som är lite felaktigt eftersom han jämför tex antalet mottagna 2005 med invånarantalet 2011 (Solna ökade antalet invånare med 15% under den tiden) men om vi skippar detta faktum antar att hans ”flyktingindex” stämmer så är det väl rimligt att jämföra Solnas resultat med kommuner som ”tar emot” lika många, samt Sundbyberg och Södertälje, för att ge lite perspektiv på det hela.

Graf på samma tabell:

På den horisontella skalan ser du ”Santesson-index”, nämligen hur stor andel av rikets totala placeringar av migrationsverket en kommun tar emot. På den vertikala ser du procent i överrepresentationa av arbetslöshet. Den lägsta siffran i ligan har gruvsamhället Storuman.

Verkar som att det inte finns någon stark korrelation mellan andelen invandrare, antalet mottagna och arbetslöshet. Hmm…

Santesson drar även upp ”Att Södertälje har 800 procent fler bidragshushåll än Solna är nog inte så anmärkningsvärt med tanke på att deras mottagande per capita under 2005–2011 var 1 100 procent högre än Solnas…”

Här har Santesson en poäng, faktum är att man inte endast kan titta på hur stor andel av befolkningen som lever på bidrag, man måste jämföra invandrare vs svenskar om man vill få en bra bild av läget i kommunen.

Rimligtvis borde Södertälje ha en enorm överrepresentation av utrikes födda i utanförskap, för att de inrikes födda blir både färre i andelar och har uppenbart starkare ställning på arbetsmarknaden än utrikes födda.

Om Santessons tes om att Solnas arbetsmarknadspolitik är irrelevant stämmer, och det är en faktor av mottagande, så borde kommuner som Danderyd eller Täby ha riktigt fina siffror. De ”tar emot” färre än Solna ju, låt oss spana in Socialstyrelsen siffror från 2011:

Verkar som att Santessons index inte höll denna gång heller. Danderyd och Täby har en överrepresentation på 342,67% respektive 297,83%.

Problemet blir nu att Santessons-index är dubbelmackad av både Sundbyberg och Danderyd. Om man förklarar Danderyd och Täbys siffror med att det är så många villor och högt välstånd därför är skillnaderna så stora, så får man svårt att förklara varför Sundbyberg suger (Btw Sundbyberg större andel småhus än Solna). Försöker man förklara Sundbybergs siffror med att de tar emot många så säger man ju emot Danderyds siffror.

Samtidigt förklarar man inte varför utanförskapet i Sundbyberg är så extremt mycket högre än Solnas, även bland inrikes födda, trots att kommunerna nästan är identiska till demografi, bostadsbebyggelse, närhet till Stockholm, antal tunnelbaneuppgångar, tidigare även skattekraft osv osv.

Här kan ju Santesson självklart kontra med att säga att siffrorna fortfarande är katastrofala och att vi inte har råd med att ta emot så pass många då vi ”fyller på” vårt utanförskap, låt mig då enkelt påminna att andelen av helårspersoner som är försörjda av olika sorters bidrag har på 6 år minskat från 20% till 15%. Trots rekordhögt mottagande.

Men Santesson borde ha rätt, sambandet mellan Santesson-index och utanförskap borde vara starkare. Men problemet är att det är en inkomplett index, dess nuvarande utformning är att den endast tar i beaktande till invandrares första anhalt till en kommun efter Migrationsverkets flyktingförläggningar.

Både Solna eller Södertälje har EBO-avtal (eget boende) med Migrationsverket, som ovan läsare kan man få intrycket av att Solna vägrar ta emot flyktingar med Santessons blogginlägg, detta stämmer självklart inte, lika lite som Södertälje kan styra över hur många som flyttar in, kan Solna styra över hur få som kommer hit som första anhalt.

Santesson missar i sitt index och graf att siffrorna han använder bygger på kommuner som är första anhalt. Ett exempel blir när Hanif blir placerad i Jokkmokk av Migrationsverket, efter ett tag  så flyttar han, till en större stad, till en förort till storstan, en förort med mycket lägenheter, (97% flerfamiljshus i Solna jmf 93% Sundbyberg, 68% Södertälje). Solna är en av dessa förorter med stark inflyttning av utrikes födda.

Många av dessa individer, som Santesson säkerligen vet, har inte den starkaste förankringen på arbetsmarknaden, samtidigt har de varit tillräckligt länge i Sverige för att det ska vara lönlöst med ”integrationsåtgärder”.

Det är här Solnamodellen kickar in, en av de striktaste bidragssystemen kombinerat med sänkta marginaleffekter och sanktioner vid misslyckat deltagande, det som han själv förklarade var för några dagar sedan som ”piskan – att med kontroller och hot om helt indragna ersättningar”,  någon som han även benämnde som ”ingen rimlig varaktig lösning och plan”. En modell som vi applicerat på både svenskar och invandrare, vill du se resultatet?

Ridå.

Om det är vidlyftiga bidragssystem som är en del av problemet (som du själv kommer fram till i ett inlägg på din blogg) är det väl inte svårare att låta invandrade få kvalificera sig till det under tex 5 år, man kan utöka försörjningskyldigheten för anhöriginvandring så den även gäller kärnfamiljen. Göra om socialbidraget så den funkar som etableringsersättningen, nämligen att man inte får betalt för det 4:e barnet. Då kommer inte bara marginaleffekten för att söka jobb bli lägre, det blir plötsligt fullt nödvändigt att lägga sin energi och själ på att lära sig språket ordentligt och av egenkraft bygga sig en framtid i Sverige.

Min enkla fråga är; När slutade egentligen Santesson tro på att Sverige kan bli lite mer liberalt? Och när började han tro att Solnas företagsvänlighets-, privatiserings- och skattesänkarpolitik är lika dåligt för arbetsmarknaden som Södertäljes socialistiska politik?