Hanif Bali

Vi är väldigt duktiga på att diskutera integration i Sverige. Om det finns något som får en att börja tro på determinism så är det väl integrationsdebatten, man kan endast hamna i två olika slutsatser. Oavsett hur debatten startar, stötts och blötts så hamnar samtliga debattörer i två och lika felaktiga slutsatser. Det finns för många invandrare, de är kulturellt annorlunda, därför måste vi stoppa invandringen eller så hamnar de i den andra slutsatsen nämligen att det finns för få jobb, invandrare är kulturellt annorlunda, vi måste bara umgås mer över kulturella barriärer.

Vi är väldigt praktiska i Sverige, valen handlar om kronor och ören. Den svenska väljarkåren agerar väldigt rationellt. Hur många miljarder får sjukvården? Hur blir marginaleffekterna från A-kassa till arbete? Hur ska bostadsbebyggelsen få fart utan att överhetta marknaden? Det är sällan den Svenska väljarkåren ger förtroende till politiker som driver politik med en magkänsla. Det är sällan man ger politik som bygger på sannolikhet och inte sanning grönt ljus.

Men i ett område så har de annars högt ställda kraven fått stå tillbaka. Nämligen integrationspolitiken. När hörde man en politiker senast komma med ett förslag som byggde på vetenskaplig eller faktamässig grund? Nej, det här med invandrares utanförskap är endast ett missförstånd får vi höra. Bara vi träffas och käkar lite kryddstark mat ihop på folkets hus! Är invandrare arbetslösa? - Jo men det är ju de onskefulla företagarnas fel, de giriga jävlarna är redo att gå med förlust bara de är kan jävlas lite med invandrare, vi anslår ger lite pengar till Centrum mot Rasism så är det en tidsfråga innan alla invandrare får jobb. Retoriken känner vi igen.

Borta är viljan att förstå, borta är förmågan tydligen också. Borta är S krav på arbetsmarknadsutbildningar, borta är FP:s krav på ordning och reda i undervisningen, borta är det enkla faktumet att en nyanländ familj med två barn endast tjänar 5% på att skaffa sig ett jobb. Borta är Vänsterns relativa fattigdomsbegrepp. När alla grannar, grannars grannar och alla du träffar på vägen fram och tillbaka från torget uppbär samma inkomst från samma socialkontor, så minskar din känsla av utanförskap, för vem känner sig utanför när skolstarten börjat och du inte har åkt iväg på semester med familjen, men det har ingen annan i skolan heller.

Vi har i integrationsdebatten helt glömt bort enkla ekonomiska orsaker till utanförskapet. Socialbidraget, som är tänkt att vara den absolut sista skyddsnätet, har blivit den största boven. Det har jag valt att bli huvudtema för denna blogg resterande delen av detta år. Delvis för att visa er vad som är fel, men också för att under denna tid lära mig mer själv. Håll utkik.

Jag kom som ensamkommande flyktingbarn till Sverige när jag var tre år. Efter att tvingats tigga pengar på gatan i Oslo har jag under hela min uppväxt bott på barnhem och i ett dussin olika fosterfamiljer. Det nätverk som smugglade mig till Sverige duperade år efter år det svenska systemet och kunde med hjälp av skattemedel fostra heliga krigare.

Många av de jag växt upp med blev också soldater. Några av dem är nu också döda efter strider och terrorism i Mellanöstern. Andra blev bara sårade i själen av deras uppväxtvillkor och tillhör det vi brukar kalla det svenska utanförskapet. Utan kärlek, utan familj, utan trygghet som barn är det svårt att hamna rätt i livet. Till allt detta tänker jag återkomma vid ett annat tillfälle, men här vill jag göra en enkel poäng: Jag har lätt för att anpassa mig. Hur jävligt det än har varit har jag gjort det bästa av situationen. Med hjälp av att gilla läget och göra mitt bästa kunde jag bryta upp med mitt förflutna och lära mig bra svenska, skaffa mig en utbildning, ett jobb, ett företag, en bostadsrätt och en flickvän jag älskar. Till och med fick jag som 23-åring förtroendet att bli riksdagsledamot.

I ett hänseende har jag överbrukat det förtroendet – jag har twittrat för nedlåtande om några personer. Använt mig av väl skarpa formuleringar. Förvisso har de flesta attackerat mig grovt och jag har försvarat mig, men det ursäktar ändå inte. För mig är den här mekanismen mer än en herrepåtäppanlek på twitter, jag måste lära mig att mina livsvillkor radikalt har förändrats. Som utsmugglat barnhemsbarn har jag alltid kunnat svinga vilt ur underläge. Varje verbal träff har varit en upprättelse. Nu är det inte så längre. Jag är riksdagsledamot och ska agera därefter.

Jag har inte bara argumenterat hårt mot dem som angripit mig som person. Några som jag upplever attackerar Sverige och det som är typiskt svenskt har också fått några arga tweets. Tack vare Sverige, svensk öppenhet och den tolerans som finns här lever jag. När det attackeras eller ifrågasätts blir jag osakligt upprörd. Senast ut var Roland Poirier Martinsson som i starka ord dömde ut Pridefirandet. Som jag upplevde det, en attack på den svenska mångfalden och progressiviteten.

Jag har lärt mig av detta och ska bättra mig. Men min poäng är en annan och det var därför jag i början tog upp att jag har lätt att anpassa mig. För första gången har jag dock svårt för att anpassa mig. De olyckliga personangreppen är någon promille av mitt twittrande, men faktum är att de andra mer än 99 procenten också ifrågasätts starkt. Det är till detta jag har svårt att anpassa mig. Det finns en medialogik där folkvalda politiker är hänvisade till förutbestämda och missgynnsamma format. Stort utrymme får bara skandaler och misskötsel. Med internet finns en möjlighet att istället direktkommunicera med människor, utan att vara hänvisad till en undanskymd plats i mediehagen. Tyvärr är politiker rädda för direktkommunikation med väljarna just eftersom allt de då säger kan vändas och vridas emot dem i valfri tidning. Till den rädslan kommer jag inte anpassa mig. Det får bära eller brista.

Jag har också svårt att anpassa mig till den logik som äldre generationer har byggt upp kring språk och kommunikation. Den reser nämligen ett frågetecken kring om vi som i det avseendet är mainstream 80- och 90-talister överhuvudtaget får vara med i det offentliga samtalet på våra villkor. Vi är vana vid att kommunicera på ungefär 100 tecken via SMS och twitter. I den kommunikationen spetsar man till saker, nyanser försvinner och grova förenklingar är en självklarhet. Någon dag kommer säkert en nobelprisvinnare ge ut 100-teckenspoesi, men fram till dess måste också detta sätt att kommunicera få vara en del av det offentliga samtalet. Till rädslan för bit-svenskan kommer jag heller inte att anpassa mig.

Slutligen finns det ändå ett behov av att bli lite vänligare mot varandra på nätet. Jag ska försöka fotsätta vara tydlig, rolig och tillgänglig, men på ett justare sätt. Det viktigaste är trots allt att vara snäll.

Hej Hanif,

Jag såg en artikel på moderaternas hemsida om att Du och Åsa hade debatter med egyptiska ungdomar, bl a om homsexualitet.

Åsa skriver så här: – Detta är en icke-fråga för oss eftersom alla tycker likadant. Det är en självklarhet att homosexuella ska ha rätt att gifta sig precis som heterosexuella.

Om ni gjorde en rundringning i Sverige så skulle nog 95% om det var anonymt att uttrycka sitt äckel för homosexualitet. Jag har aldrig träffat en enda person som har tyckt att det var normalt. Du är ju inte ursprungligen från sverige, förmodligen är Du en muslim och även om jag är kristen, vill jag hellre att Du tar förnuftet till fånga och vågar bryta det nya mönstret att acceptera homosexualitet. Jag kan lova att Du innerst inne tycker detta är helt fel.

Hälsningar

Rick

Hej Rick, hoppas att du inser att du har mer gemensamt med muslimska brödraskapet och Hizbollah än med moderaterna och svenskar gemen.

Förövrigt är du inskränkt både i dina åsikter och antaganden samt bör byta ut 95% av dina vänner. Jag vill gärna att du läser detta stycke väldigt noga.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre och störst av dem är kärleken.

- Pauli brev till korinterna i 1 Kor 13:4-7, 13

Får idag kritik av Hamid Pourassad från SVEA för ett inlägg på min blogg där jag anklagar dem för att vara vänster.

Ironiskt nog är han själv SSU:are.
http://www.frihet.se/index.php?sid=1&pid=12&tid=477

Socialdemokraterna har lagt sin landstingsbudget:

Priset på SL:s 30-dagar kort sätts till 740 kronor.

Det kalla borgarsvinen har mage att föreslå tre chipspåsar, all höjning över två chipspåsar ett slag i ansiktet på de sjukskrivna, en kniv i ryggen på de ensamstående och en rasistattack på invandrare!

Public Service socialisten Nanna är rolig, jag ger henne det. Självklart ska man se hennes slakt av mig på Tankesmedjan i P3 som ett humoristiskt inlägg (Lyssna på den om ni vill hänga med i texten nedan).

I hennes tramsande (vilket är hennes beskrivning av sitt deltagande i Tankesmedjan) så försöker hon hävda någon form av saklighet angående muslimers löner vs svenskar, och jag tänkte kort bemöta det.

Om vi förbiser att jämförelsen muslim vs svensk (eller inrikes född) är absurd, eftersom man kan och många är både muslimer och födda i Sverige (Man uppskattar att det finns runt 110 000 muslimer i Sverige). Samt att man kan byta religion etc etc.

Som vanligt är alla rödingar för inlåsta i sin lilla alternerande verklighet för att se det uppenbara grundfelet de gör. I den text jag publicerade tidigare som många rödingar ballade ur på, så hängde de upp sig på siffran 84% (vilket är ett felaktigt sätt att avläsa statistiken).

Många hävdade att på grund av att kvinnor de facto får lägre lön än män, så är F!:s skuldsättning av halva befolkningen legitimerad, men SD:s inte är det för att muslimer rimligtvis tjänar mindre än svenskar.

Fast om muslimer nu skulle tjäna mer än icke-muslimer, vore det ett problem? Ja, enligt F! och Nanna logik så vore det faktiskt helt motiverat att skriva en pamflett liknande den jag publicerade på min blogg. Att okynneshetsa en grupp i samhället och ställa dem mot andra grupper.

Genomsnittsiranien i USA tjänar tex mer än genomsnittsjänkaren. 1/3 av iranierna har en inkomst över $100K jämfört med resten av befolkningen där endast 1/5 tjänar så pass mycket.

Skulle vi tycka att det vore ok om republikaner eller demokrater skulle hetsa mot Iranier? Nanne tycker uppenbarligen det.

Förövrigt är det roligt att Nanna frågar sig vid slutet av programmet om det är ”Ok” för en folkvald att använda sig av vissa ord och jag erkänner, i stundens hetta så var det ett olämpligt uttalande men det hade det varit även om jag som för några månader sen inte var folkvald.

Om Nanna vill tillämpa sin egen måttstock på sig själv så kan hon fråga sig om det är ”Ok” att med statligt stulna pengar oprovocerat beskriva mig som ”idiot” och ”usel”. Men men, det ingår säkert i granskningsuppdraget att hejvilt kasta skit omkring sig på folk.

För övrigt så vann jag på Goodwins lag, gör om, gör rätt.

^{Foto: Peder Winding}

I sitt linjetal för MP:s kongress:

”Sverige har inte råd att spara mer på skolan”
- Gustav Fridolin

kronor per elev 2004 - 2009

Källa: Skolverket, http://www.skolverket.se/sb/d/1640

Hej på er,

Tack för vårt möte för någon månad sedan.

Jättekul och bra att ni åker runt och kollar in verkligheten. Som ni märker, och som vi och våra deltagare vet, är fas3 upplägget bra och människor som tidigare varit ute i kylan närmar sig arbetsmarknaden och får en ny positiv spinn på sina liv.

På senaste tiden har det varit ganska mycket snack på bla SVT ang FAS3. Även vi blev kontaktade av SVT. SVT besökte oss med ett team och intervjuade mig och två deltagare på vårt kontor.

Detta reportage visades aldrig. Naturligtvis kan man bara spekulera i varför. Dock misstänker våra deltagare att man valde att inte visa det då det inte stämmer överens med SVTs och bild man vill visa om hur illa det är ställt för FAS 3 deltagare och hur giriga FAS3 anordnare är.

Jag nämner detta för er, dels för att det kan vara bra för er som ledamöter i arbetsmarknadsutskottet att vara medvetna om hur reportageserien gått till och dels för att vi helt enkelt vill skicka er och ert gäng en stärkande tanke. Låt er inte förvillas av medias upptåg.

Ni har gjort rätt. Ni gör rätt. Fortsätt frammåt!

Vi fortsätter jobba hårt för att stärka våra deltagare på de olika plan de behöver stöd. Och vi fortsätter att slussa ut folk i verkligt arbete.

Under 2011 har var femte deltagare lämnat oss för vanliga jobb.

Summan är att: FAS3 är bra!
Med rätt stöd ifrån oss anordnare kan individer som varit uträknade
resa sig igen och komma in i matchen.

Lycka till med ert fortsatta arbete!