”Liberaler”: Rättighet att få min nya brud finansierad av staten.

Det har blivit en diskussion om moderaternas åsikter kring försörjningskravet om anhöriginvandringen. Det går helt enkelt ut på att man måste ha en lön och en enkel bostad för att kunna vara sponsor till en anhörig. Det spinn som media har påbörjat ivrigt påhejat av ”liberaler” i främst andra allianspartier saknar all form av verklighetsförankring.

I sin ton vill man göra gällande att detta skulle vara en ny position. Något som helt enkelt inte är sant. Moderaterna har haft denna åsikt sedan 2005. Vi har presenterat detta ett flertag gånger innan, 2009, 2012, 2013, 2014. Att som DN eller som diverse tyckare försöka klistra främlingsfientlighet på åsikten att man ska försörja sin egen familj istället för att skicka notan till skattebetalarna är minst sagt bisarr, speciellt när det kommer från människor som kallar sig liberaler.

Den andra felaktigheten är att man skapar som vanligt en falsk dikotomi. De ger bilden av att anhöriginvandring är enbart splittrade familjer med småbarn av krig, därför kan vi inte ställa krav på anknytningspersonen att inte vara bidragsberoende för att få hit sin familj.

Det är ju barn det handlar om till största delen och där tycker inte heller Moderaterna att man ska skärpa kraven. Det blir bara symbolpolitik. – Johanna Jönsson (C) till DN.

Anhöriginvandrare

Mellan 1980 till 2013 har 714 320 personer anhöriginvandrat till Sverige. Av dessa var endast 20% flyktinganhöriga. Att låta denna minoritet av anhöriga få vara en våt filt över resterande 80% är barockt.

Mellan 2008-2012 var 70% av de totala anhöringinvandringen så kallade ”nyetablerad anknytning”. Det är en överhängande del kvinnor som tillhör denna kategori. Det är alltså inte barn, det är inte splittrade krigsflyktingfamiljer. Det är distansäktenskap.

Det är med andra ord helt nya äktenskap med personer som man känt under en kort tid, det vanligaste scenariot är att man åker till Thailand eller ett av våra vanliga invandringsländer som Irak, Serbien eller Iran. Man gifter sig, kommer tillbaka till Sverige och går till migrationsverket och vill ta hit personen i fråga.

Ungefär en tredjedel av kvinnor som anhöriginvandrar gör det direkt till ett liv i socialbidrag. En direktbiljett i bidragsberoende.  Något som inte bara försenar inträde till den svenska arbetsmarknaden till den nya make/maka utan även försvårar anknytningspersonens inträde till arbetsmarknaden då bidragen justeras uppåt på grund av att hushållet växer. Man får ökade marginaleffekter helt enkelt. Att ha synpunkter på denna huvudlösa konstruktion utmålas som ”inhumant”.

Min mor envisades att endast låta mig flytta ihop med tjejen och skaffa familj när vi hade råd att försörja oss själva, hade pluggat klart och etablerat mig på arbetsmarknaden. Att staten skulle bygga sitt anhöriginvandringssystem på klokskaper som är självklara för varenda förälder i världen verkar vara för ”inhumant”, det som gör det märkligt är att många av dessa personer har mage att i samma andetag kalla sig  ”liberaler”.

Vad är Magdalena Andersson (S) rädd för?

EU

Idag kommer regeringen besluta om att avskaffa SCB:s uppdrag att följa upp sysselsättningsgraden för åldrarna 20-64 år. Det märkliga är att på regeringens startsida så har de endast publicerat förra regeringssammanträdets dagordning, inte dagens. Däremot har jag lyckats få tag på den aktuella dagordningen för Magdalena Andersson. Punkt nr 6 på sid 2 är:

”Återtagande av uppdrag till Statistiska centralbyrån om sysselsättningsmål”

Vad betyder då detta? Såhär beskrev SCB sitt uppdrag 2006:

Regeringen har som mål att 80 procent av befolkningen i åldern 20-64 år skall vara sysselsatta på den reguljära arbetsmarknaden. För att kunna följa upp detta mål har SCB fått i uppdrag att varje månad ta fram och publicera uppgifter om andelen sysselsatta på den reguljära arbetsmarknaden i nämnda åldersgrupp.

Det är alltså detta uppdrag som regeringen tar bort från SCB. Varför kan man fråga sig? Ett utdrag ur Alliansen valmanifest 2014 ger oss en hint:

År 2020 är vårt mål att över fem miljoner människor ska jobba genom att sysselsättningen ökar med 350 000 under perioden 2014–2020, förutsatt att ingen ny allvarlig störning drabbar den svenska ekonomin. Med 350 000 fler sysselsatta 2020 uppskattas sysselsättningsgraden 20-64 år till 82 procent 2020.

Med andra ord är Magdalena Anderssons finansdepartement livrädda för att jämföras med Alliansens sysselsättningsambitioner och vill endast fokusera på arbetslösheten. Varför kan man fråga sig? Magnus Henrekson, professor och vd för Institutet för Näringslivsforskning, förklarade detta föredömligt på SvD igår.

Ett exempel: om sysselsättningen är 80 procent, men 90 procent säger sig vilja ha ett jobb då blir arbetslösheten 10 procent. Om sysselsättningen i stället är 60 procent, men bara 65 procent säger sig vilja ha ett jobb, är arbetslösheten bara hälften så stor trots att sysselsättningen är mycket lägre.

Med andra ord är arbetslöshetsmåttet helt värdelöst utan sysselsättningsmåttet. Då kan man via AMS-åtgärder, bidragshöjningar, skattehöjningar och förtidspension sänka arbetslösheten. Men då minskar sysselsättningsgraden – vilken tur för Magdalena Andersson att hon försvårar för SCB att publicera siffror.

Jonas Sjösteds vallöfte till våldtäktsmän

Svenskt fängelse

Jonas Sjöstedt vill ha halvtidsfrigivning för förstagångsförbrytare vid gott uppförande på anstalt. När han i SVT konfronterades med att han ville halvtidsfrige våldtäktsmän så svarade han att tycker att människor som visat att de gett upp sitt kriminella liv och skött sig ska få komma ut på halvtid.

På Vänsterpartiets hemsida står detta:

”För att öka förutsättningarna för rehabiliteringen till ett liv i frihet och undvika de skadliga effekter som uppkommer vid längre fängelsestraff vill Vänsterpartiet bland annat återinföra halvtidsfrigivning för förstagångsdömda och införa en grundutbildningsgaranti upp till gymnasienivå och möjlighet till yrkesutbildningar för intagna i kriminalvården samt öka användandet av elektronisk fotboja som ett alternativ att avtjäna ett utdömt straff på.”

Jonas Sjöstedt sprider helt enkelt myten om att våldtäktsmän skulle vara stökiga individer med kriminellt liv. Denna så kallade feminist till partiledare inser inte att våldtäkter sker oftast av personer i ens bekantskapskrets och ofta har väldigt ordnade liv och beteenden. De är inte i behov av gymnasieutbildningar och svetsarkurser. Med andra ord så är de knappast de stökiga, eller återkommande kunderna hos Kriminalvården, och därmed kommer de inte ha några problem att följa de ganska enkla och basala instruktioner som finns i svenska fängelsen. Men det mest häpnadsväckande är att de vill inte ens ha dem i fängelse, med elektroniska fotbojor ska dessa människor ges bekvämligheterna av deras eget hem och samtidigt friges från dessa fotbojor endast efter halvtid av deras straff.

Häpnadsväckande är att Vänsterpartiet i sin kriminalpolitik helt saknar brottsoffret och det allmänpreventiva perspektivet, det är av hänsyn för våldtäktsmän och andra kriminella som vänsterpartiet formar sina reformer.

När han fick frågan i partiledarutfrågningen om hustrumisshandlare svarade han likadant, nämligen att de också ska få halvtidsfrigivning – men hustrumisshandlare är oftast förstagångsförbrytare – där kvinnor ofta har en enda chans att efter lång tortyr hos dessa män komma fri och göra sin anmälan – dessa vill Jonas Sjöstedt också halvera straffet för.

Det intressanta med Jonas Sjöstedts resonemang är att det är det svenska systemet med att döma förbrytelser i klump så kan en tex serievåldtäktsman, som oftast inte har några tidigare förbrytelser, men när man griper honom med många våldtäktsförsök och våldtäkter bakom sig räknas som en förstagångsförbrytare. Trots att personen ifråga kan ha terroriserat hela städer i år.

Dumt Sjöstedt, speciellt från en person som kallar sig feminist. Vänsterpartiet verkar visst vara till salu, fast till samhällets värsta fasor.

 

KRG:s sak är vår.

JAS 39 Gripen

Det fundamentala problemet med omvärldens hantering av IS är att vi vet hur exakt hur vi ska hantera dessa apokalyptiska blodtörstiga fanatiker. Vi har historiska exempel från 2000 år tillbaka i tiden till idag på hur dessa dödskulter exploderar ut ur mainstream religioner. Under dessa 2000 år har vi inte ett enda exempel hur dessa smittosamma dödskulter stoppats utan extremt mycket våld.

I realiteten finns det endast ett sätt att stoppa ISIS, dessa fanatiska terrorister, och det är med övermäktiga militära insatser. Sverige ställer sig allt för passiv i denna konflikt, precis som för 70 år när en annan dödskult spred sina tentakler över Europa. Trots fina omskrivningar är vår passivitet mot nazismens framfart en svart fläck i våra historieböcker. Då som nu, stod vi passiva när dödens hantlangare använde vår infrastruktur för att stärka sin sak.

Att riksdagen inte extrainkallats för att snabbt få igenom lagförslag för att stoppa terrorrekryteringen är bissart, denna undfallenhet hjälper endast det parti och andra grupper som vill smeta IS:s fanatism på samtliga troende och icketroende från mellanöstern.

Jag blir lite provocerad av vissa gruppers dubbelmoral kring ISIS. Samma grupper som brukar kalla oss för ”bombhöger” när man vill slå till mot islamister med vapenmakt. Nu skriker samma människor att man ska göra ”något”. Vad är detta ”något” de syftar på? Demokratiprojekt till bödlar? Dialogmilitärer som tittar på när familjer avrättas?

Från och med nu borde det inte vara tillåtet att säga att man ska göra ”något” utan man måste definiera vad som bör göras. Undra hur många som kommer kunna leverera realistiska förslag utan att kallas för ”bombhöger”? Vattenflaskor och filtar kommer inte få Al-Baghdadis bödlar på knän.

Västvärlden har genom historien haft en unik förmåga att svika de som varit deras bästa allierade. Från Indiens högutbildade civila tjänstemän till Irans borgerliga demokrater. Nu är det Kurdistan som får ett halvhjärtat stöd när de är de enda som står upp för humanismen mot barbariet.

Sverige måste åtminstone ge militärt bistånd till Kurdistans regionala regering, om inte själv ingripa. Det är märkligt hur västvärlden och Sverige utan problem kunde skicka JAS plan att ingripa mot Ghadaffi utan att ha några som helst allierade att fylla upp hans maktvakuum. Men plötsligt är vi oförmögna att göra insatser när man har tydliga allierade i Kurdistan som gång på gång visat att de är redo att riskera liv och egendom för att odiskriminerat rädda minoriteter och skyddsbehövande.

Skattefria ungdomar.

En stor del A-kassan kommer från skatter och därmed kan klassas som ett bidrag. Däremot så kontrar vänsterdebattörer ofta med att det är från arbetsgivaravgiften A-kassan finansieras, som då inte är en skatt utan ”avstått löneutrymme”. Vilket är sant, sänkta arbetsgivaravgifter skapar nya jobb, men det skapar mest högre löner. En stor del av arbetsgivaravgifter är därmed ett ”avstått löneutrymme”.

Däremot så har samma vänsterdebattörer inget problem att vilja höja arbetsgivaravgifterna för unga med motiveringen att det är ”inga unga som betalar arbetsgivaravgifter”, och därmed inte de som drabbas utan det är de vinstdrivande rika företagarna.

Den ena teorin utesluter den andra.

Valet är enkelt för borgerliga. Då inser man att all form av skatt (frivilligt eller ofrivilligt – beroende på vad man röstade på) är beslagtagen inkomst, och transaktionsskatt på lön per definition beslagtaget löneutrymme. Därmed är det ganska självklart att mottagarna av denna inkomst är de som drabbas av transaktionsavgiften.

Trots att hela kritiken mot att sänkningen av arbetsgivaravgifterna är för dyra bygger på forskning som säger att en stor del av denna skattesänkning har gått till högre löner för ungdomar, därmed är det en dyr reform per ”nytt jobb” som skapats i företaget och därmed kommer en eventuell höjning leda till långsiktigt lägre löner. Det blir självklart så är det ungdomarna som kommer betala priset för de gulrödasgrönas höjning av arbetsgivaravgifterna. Alltså ska ungdomarna få betala för att arbetslösa ungdomar ska återuppliva gammal beprövad socialdemokratisk AMS-politik.

Samtidigt inser man att A-kassan fortfarande är ett bidrag. Nej, det blir inte en försäkring för att den har vissa villkor. Bl. a. Socialbidraget har villkor med, det gör dem inte till ”försäkringar”. Och nej, den mängden beslagtagna inkomster från transaktionskatten på löner påverkar inte A-kassans utgifter, lägre inkomster från arbetsgivaravgifter leder inte per automatik till sänkt A-kassa och vice versa, en person som inte vill vara med i A-kassan får inte tillbaka sin del av sin arbetsgivaravgift.

Sen kan vi diskutera moraliska aspekten att kalla denna skatt för ”avstått löneutrymmet”, det är knappast med frivilliga kollektivavtal dessa ungdomar betalar denna del av sin lön, de flesta av dem har förmodligen inte ens getts möjlighet att rösta.

Vi kanske borde ha en lag i Sverige som säger att man inte bör betala skatt alls om man ännu ej getts möjlighet att rösta. ”No taxation without representation” var den stora revolutionens tidiga motto. Hade synnerligen hjälpt både nyanlända och ungdomar att kicka igång sitt liv i Sverige. Att få leva under ett ekonomiskt ok som man själv inte ens fått påverka är definitivt märkligt.

Att man från vänster lyckas framföra två argument varav den ena utesluter det andra är intressant, men ännu mer intressant att de båda är fel.

Socialbidragen är skyhöga. Eller inte.

Jag vet inte för vem dessa siffror är värst, är det SD som tar den hårdaste smällen för att invandringen har fördubblats mitt under en finanskris och det uppenbarligen knappt har en märkbar effekt på socialbidragen.  Eller är det värst för Socialdemokraterna som vill ge skenet av att horder av arbetslösa nu blir tvungna att söka socialbidrag jämfört med när de styrde så vackert med världens bästa A-kassa.

Här har ni beviset på hur borgarna tvingar in folk i försörjningstöd!

Hur såg det ut på 90-talet då vi hade en kraftig kris och stor invandring från Balkan?

Det var bättre förr när vi hade en riktig A-kassa!

 

 

En felaktig analys är allt som krävs.

Val

Många drar en höger/vänster analys kring detta val, något som i grunden är felaktigt. EU-valet är tillräckligt abstrakt för att folk inte ska titta ner i den egna plånboken, men samtidigt är parlamentet tillräckligt konkret för att man inte ska endast lägga sin röst på fluffiga tal.

Det i grund och botten är det bra att vårt samhälle kommit så långt att folk bryr sig om sin omvärld och miljö. Men det är synd att MP fångar den trenden bara på grund av sitt namn. Det måste vara utgångspunkten. Inte att det nu finns det en ny vänster till vänster om S som ska bekämpas.

Unga högutbildade i storstäder har lämnat M för MP. M har gått från att vara störst bland högutbildade till att ha hälften av vad MP har. Tror inte detta är en höger-vänster fråga, utan att ”The Creative Class” bryr sig (ytligt) om späckhuggare, skräpöar i havet och drönarkrig mer än om den egna plånboken för att den är säkrad och välfylld efter alliansens skattesänkningar.

Andelen högutbildade och andelen människor som bor i storstäder har ökat och forsätter öka kraftigt. Det är denna grupp som är nyckeln till problemformuleringsprivilegiet.

Samtidigt har vi ett samhälle som inte tillhör den kreativa välmående medelklass i storstäderna som står utanför den utdelning av tillväxt som kunskapssamhället ger. Dessa lever i en ekonomi som är konstant, det finns 300 arbetare och 75 tjänstemän i den ena fabriken på bygden och 120 arbetare och 25 tjänstemän i den andra. Snacket om dynamisk ekonomi är svår att sälja in till dessa grupper, och invandringens fördelar. Tio invandrade grannar när ett nytt sparpaket läggs på den slimmade svenska industrin skapar grogrund för de som säger nej till invandring, utan att någon behöver vara rasist för den delen, men såväl protektionist.

I detta samhälle har samtliga äldre partier gått ner i spagat, med en fot där vi försöker vinna en medelklass som känner sig pressad på landsbygden och med en annan i en växande medelklass vars värderingar inte fångas upp av moderaternas retorik.

Därför ska vi akta oss för de som påstår att vi ska vrida tillbaka klockan på Moderaterna, att bara vi blir det gamla försvarsparti som är kapitalets stora försvarare så kommer allt bli frid och fröjd igen. Det finns nämligen ingen fakta, varken demografiskt eller opinionsmässigt som stödjer den idén. Valdeltagandet i moderata fästen har varit god, det finns inga hypotetiska ”äkta moderater” som satt sig på soffan.

Det parti som lyckas vara såpass vig att ha foten i båda dessa poler som växer har allt är vinna. Frågan är om det är möjligt.

Siffertrixande från vänster

Det finns en sajt som kallar sig för ”Vi har räknat på det här”- som verkar försöka vara något slags ekonomiskt Alliansfritt Sverige, De har försökt gå igenom min ”Sysselsättning – like a boss!” för att försöka hitta felaktigheter i uträkningen och bevisa att sysselsättningen visst har minskat sedan 2006. Jag tänkte bemöta deras minst sagt bristfälliga kritik.

1. Källförtäckning De påstår i sitt första inlägg att jag inte har uppgivit några källor. Men det har jag, det står längst ner på bilden: ”SCB AKU APRIL 2014″.

2. Tidpunkten för mätningen
De tycker att april 2006 är ett dålig tidpunkt att jämföra april 2014 med. Med den enkla anledningen att Regeringen Persson satt i regering fram till September 2006. Samtidigt som de själva erkänner att man bör mäta månad för månad, att jämföra de senaste siffrorna från april med tex september är lite orättvist då det finns säsongsseffekter som man inte helt kan rensa bort från statistiken. Jag valde att jämföra med april 2006/14 för att de senaste sysselsättningssiffrorna från SCB är från april 2014. De känner istället att Februari 2007 /14 är bättre månader att jämföra, vilket är minst lika arbiträrt, men det är en halmgubbekritik för att de egentligen vill dra uppmärksamhet från sitt största trixande.

3. Siffertrixande med Simpson effekten
Sverige blir äldre, äldre har en lägre sysselsättning än de mitt i livet. Andelen i den mest arbetsföra åldern 25-64 har minskat i relation till befolkningen medan gruppen 65-74 år har ökat kraftigt. Det fanns 770 900 personer som var mellan 65-74år, idag är den 1 062 000. Med andra ord har antalet 65-74 åringar ökat med 37% medan antalet sysselsatta har ökat med 108%. En fenomenal förbättring, men från en extremt låg nivå. September 2006 jobbade 10,8% av denna grupp, idag är det 16,4%. Varför nämna denna grupp? Jo, för att de drar ner det totala resultatet i och med att sammansättningen av Arbetskraften ändras. Låt oss utgå ifrån dessa ekonomistudenters beräkningar, de räknar mellan februari 2007 och februari 2004, men de mörkar samtliga gruppers förändring och istället visar totalen. Detta kallas Simpson-effekten, se denna graf:

Med andra ord har sysselsättningsgraden ökat för varenda grupp, men på grund av att vi har en demografisk förändring där fler går från mitt i livet till att bli pensionärer med lägre sysselsättningsgrad så verkar det som att den totala sysselsättningsgraden har minskat. Detta är något som dessa ekonomer borde känna till, och det är ganska magstarkt att insinuera att det är regeringens ”fel” att 40-talisterna är en sådan stor grupp som nu går i pension.

Det är minst sagt beklämmande att personer som påstår sig ha som uppgift att räkna på saker och ting, samt studerar på en av Sveriges mest prestigefulla utbildningar är så intellektuellt ohederliga i sina beräkningar.

Sysselsättning – Like a boss! REVISITED

Jag märkte att min gamla ”Sysselsättning – like a boss!” från 2012 börjat spridas igen, tog mig tiden att uppdatera den med nya siffror.

Uppdatering 22/5: Ett litet tryckfel har smugit sig in i bilden som nu är korrigerad, förut stod det att det var 3,2 miljoner sysselsatta i åldern 25-64, den korrekta siffran är egentligen 4 miljoner.

En historielektion

Marita Ulvskog

Marita Ulvskog stod i Agenda och påstod att Gunnar Hökmark och Moderaterna var mot fri rörlighet och hon minsann var den europeiska rörlighetens stora älskare.

Året var 2004 och Europa skulle göra en expansion och länderna Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern skulle läggas till samarbetet.

Göran Persson går ut och varnar för ”social turism”. Den socialdemokratiska regeringen lämnar in skrivelse 2003/04:119 som vill skapa ”övergångsregler” som skulle tvinga t.ex. Estländare eller Ungrare som vill ha ett arbete i Sverige att behöva få arbetstillstånd, precis som utomeuropeiska invandrare, något som var nästintill omöjligt på den tiden . Det är Marita Ulvskog som skriver under dokumentet.

Moderaterna skriver en motion mot skrivelsen 2003/04:Sf40 och vill att dessa nya EU-länder ska behandlas som andra EU-länder. De som skriver under är Gunnar Hökmark och Fredrik Reinfeldt.

Att det politiska minnet är kort känner vi till, men att Socialdemokraterna glömt sina egna beslut och flexar både på sanningen och historia är nyheter.

(Tipstack Mikael Sandström)