Vi är väldigt duktiga på att diskutera integration i Sverige. Om det finns något som får en att börja tro på determinism så är det väl integrationsdebatten, man kan endast hamna i två olika slutsatser. Oavsett hur debatten startar, stötts och blötts så hamnar samtliga debattörer i två och lika felaktiga slutsatser. Det finns för många invandrare, de är kulturellt annorlunda, därför måste vi stoppa invandringen eller så hamnar de i den andra slutsatsen nämligen att det finns för få jobb, invandrare är kulturellt annorlunda, vi måste bara umgås mer över kulturella barriärer.
Vi är väldigt praktiska i Sverige, valen handlar om kronor och ören. Den svenska väljarkåren agerar väldigt rationellt. Hur många miljarder får sjukvården? Hur blir marginaleffekterna från A-kassa till arbete? Hur ska bostadsbebyggelsen få fart utan att överhetta marknaden? Det är sällan den Svenska väljarkåren ger förtroende till politiker som driver politik med en magkänsla. Det är sällan man ger politik som bygger på sannolikhet och inte sanning grönt ljus.
Men i ett område så har de annars högt ställda kraven fått stå tillbaka. Nämligen integrationspolitiken. När hörde man en politiker senast komma med ett förslag som byggde på vetenskaplig eller faktamässig grund? Nej, det här med invandrares utanförskap är endast ett missförstånd får vi höra. Bara vi träffas och käkar lite kryddstark mat ihop på folkets hus! Är invandrare arbetslösa? - Jo men det är ju de onskefulla företagarnas fel, de giriga jävlarna är redo att gå med förlust bara de är kan jävlas lite med invandrare, vi anslår ger lite pengar till Centrum mot Rasism så är det en tidsfråga innan alla invandrare får jobb. Retoriken känner vi igen.
Borta är viljan att förstå, borta är förmågan tydligen också. Borta är S krav på arbetsmarknadsutbildningar, borta är FP:s krav på ordning och reda i undervisningen, borta är det enkla faktumet att en nyanländ familj med två barn endast tjänar 5% på att skaffa sig ett jobb. Borta är Vänsterns relativa fattigdomsbegrepp. När alla grannar, grannars grannar och alla du träffar på vägen fram och tillbaka från torget uppbär samma inkomst från samma socialkontor, så minskar din känsla av utanförskap, för vem känner sig utanför när skolstarten börjat och du inte har åkt iväg på semester med familjen, men det har ingen annan i skolan heller.
Vi har i integrationsdebatten helt glömt bort enkla ekonomiska orsaker till utanförskapet. Socialbidraget, som är tänkt att vara den absolut sista skyddsnätet, har blivit den största boven. Det har jag valt att bli huvudtema för denna blogg resterande delen av detta år. Delvis för att visa er vad som är fel, men också för att under denna tid lära mig mer själv. Håll utkik.
